- Project Runeberg -  Hertha eller en själs historia /
157

(1856) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Far octi dotter.

157

stor nog för att låta dig lefva ett oberoende lif,
hvar helst du vill det. Du har ratt dertill. Du
är af de starka qvinnor, som kunna vara sina
egna stöd och äfven stödja andra. Jag har
hittills icke trott på sådana; jag bar kanske haft orätt
den, emot dig åtminstone, det har jag sett vid
eldsvådan och derefter. Var derföre fri min
dotter, var och gör, som du behagar, och —
emedlertid tag denna summa» — och med darrande
hand lade han i sin dotters, en rulla med sedlar

innehållande ett tusen riksdaler banko–»den

är af mina besparingar; du kan göra med den
hvad du vill; använd den till en resa eller hvad
som helst du har lust till!....»

Penningar, till lön för en kärlekshandling
som frälsade från en förfärlig död! och likväl tog
Hertha emot dem med tacksamhet; fy penningar
äro medel till mycket godt och mångas glädje;
dessutom förstöd hon väl fadrens verkeligen goda
vilja. Tårar fyllde, hennes ögon, i det hon tackade
honom. Han återtog i sträfva*© ton:

»Jag vet, att du inte älskar mig, och det är
kanske inte, i allt. ditt fel, ty min kärlek till dig
har du icke förstått; men jag vet, att jag velat
och verkat för att betrygga mina barns
framtid!––» här tystnade han tvärt och stirrade mot

jorden. Det var som om en blek vålnad
derifrån hade hvislcat: »derföre ligger jag här! men
jag hade kunnat lefva lycklig, som maka!»

Hertha teg, den gamle torkade svetten ur
pannan. Hela hans kropp skälfde. Efter en stund
återtog han:

»Om jag misstagit mig, så — är jag kan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfhertha/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free