- Project Runeberg -  Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten / Tionde och sista häftet /
140

(1857-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

aflåta med Ett alls intet skadande jordbruk, hvaraf vi dock
bärtills erhållit det endaste stöd till vår årsföda och utskyldernes
klarerande, utan att vi tillika se någon annan föda att nära oss,
så tyckes utsigten för oss vara ganska bekymmersam och vår
undergång nästan för handen. I synnerhet böra vi icke förtiga,
huruledes hvar och en af oss, efter vanligheten, innan förbudet
utkom, nedhuggit och tillämnat vältersveder, de der nu’till ingen
nytta kunna användas, utan vårt arbete går fruktlöst, marken
bortskämmes och den välsignelse man eljest, med Guds bistånd, deraf
kunnat förvänta, saknas; hvilket allt synes ådagalägga, att all hastig
och oförmodad princip i landthushållningen alltid är vådelig" l).

Följden af denna och sannolikt andra böneskrifter i ämnet
blef först uppskof med förordningens verkställighet och
sluteli-gen, den 11 Febr. 1796 ett bref till landshöfdingen i Kuopio

af innehåll, »det må allmogen i länet, hvilken alltid tillförene

\

varit undantagen ifrån de emot svedjandet i sednare åren
utkomna förbud, jemväl ytterligare till godo njuta detta
undantag, och således tills vidare få idka dess förut tillåtna
svedjebruk, dock att landshöfdingen i orten, enär omständigheterne
sig så förändra, att inskränkning i svedjandet bör ske, må
sådant anmäla". — Dervid har det sedermera i hufvudsaken
förblifvit och behofvet af en vidsträcktare svedjerätt, än i större
delen af det öfriga landet, för Savolaks och Karelen af styrelsen
fortfarande erkänd. Sålunda har svedjandet utgjort en
hufvud-näringsgren i dessa landskaper oaktadt, så vidt lokalförhållanden
medgåfvo, man derjemte var betänkt på den häfdade åkerns
utvidgning. Uti Senatens år 1816 till Kejsaren afgifven berättelse
uppgafs åtminstone, att åkerbruket der å orten på en tid af 20
år fördubblats. Åkerns anreala innehåll fortfor icke dess mindre
att vara högst inskränkt.

Idensalmi kyrkoliandlingar, ibland framl. Univ. Adj. Dr. Fab.
Col-lans efterlemnade samlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfnes/10/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free