Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han i den hesa rösten tyckte sig igenkänna Finger-
lisas stämma. — Jag är Anders Barberare och vill dig
intet ondt.
Han hörde endast ett oredigt mummel, men såg strax
derpå en qvinna, som han verkligen igenkände för att
vara den han trodde, stiga upp ur halmen bredvid sig.
— Om du är Anders Barberare, — sade hon, — är
väl vackra Elsa också med?
— Nej, Lisa, jag är ensam. — Men hvad gör du
i detta näste? Har din far, den snålvargen, ledsnat på
ditt fagra anlete eller trott, att du skulle äta upp allt
hans öfverflöd?
Hon svarade ingenting.
— Är du ond på mig Anders? — frågade hon,
efter att en stund hafva betraktat honom.
— Hvad som varit mellan oss är bäst att icke
tala om, — svarade Anders godsint. — Hvar och en
vitnar efter sitt samvete.
— Lefver hon än?
— Gud allena vet det. I dag på morgonen var
det sagdt, att de skulle taga henne från detta jordiska.
— I dag? ... Nu på morgonen? — upprepade
Fingerlisa, och det blixtrade till på ett sällsamt sätt i
hennes ögon. — Är du säker derpå?
— Så sade slottsfogden i går. Om inte vår Herre
i sin nåd, — sade han, — hjelper Elsa Larsdotter, lär
ingen mer kunna rädda henne. Men hvarför frågar du
så ifrigt? — återtog han och såg henne skarpt i ögonen.
— Lofvar du mig att icke göra mig något ondt
om jag säger dig, hvad jag vet? — frågade hon.
Han nickade jakande.
— Din hand derpå!
— Skynda dig, mäster Kinkel kan snart vara här!
— Hvad gör du, Anders Barberare, — återtog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
