- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
176

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hitt af någre skrikhalsar på ”Tre tunnor”. Han hade
aldrig sett honom, än mindre velat föra honom till gill-
stugan. Att mäster Kinkel talade sanning, derom vardt
rätten ytterligare öfvertygad, då mor Kerstin, rädd som
hon var att anklagas för att hafva hjelpt fången på
flykten, förklarade att hon aldrig hört något från mä-
ster Kinkels mun, som varit mera trovärdigt, än hvad han
nu försäkrade.

När Anders hörde sin tillvara som fånge så starkt
i fråga satt, beslöt han att sjelf uppsöka grefven.

Det var en varm, solig vinterdag, som han i denna
afsigt vandrade öfver Söderbro och styrde kosan in åt
staden. Snön smälte på taken och rasade i stora floc-
kar ned i de trånga gränderna.

I början af Österlånggatan kom en flicka i blå red-
garnskjortel och med en vattenkruka i handen sprin-
gande förbi honom, och när han vände sig om, såg han
en trupp ryttare följa henne på något afstånd. De redo i
skridt, skämtande med hvarandre, under det att de ryckte
i tyglarne, för att få sina bredbogade springare att kroma
sig för de häpna ansigten, som här och der dolde sig
i fönstersmygarne eller bakom förstugudörrarne.

Vid Köpmantorget delade sig ryttarne i tvänne ho-
par, af hvilka den ene stannade vid högra sidan och
den andre uppstälde sig midt emot, spärrande på detta sätt
vägen för den från båda sidor påträngande folkskaran.

Anders märkte nu först, att hästarne hade svart
flor vid öronen, och kunde häraf, samt af den gröna
matta af nyskuret granris, som var strödd uppåt brin-
ken till Bollhusgränden, förstå att det var någon för-
näm person, som skulle jordas. Hellre än att taga en
omväg, tänkte han derför, ville han vänta och åse ståten.

Snart ljödo klockorna doft och högtidligt från höj-
den, och en stund derefter närmade sig, det långa sorg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free