Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnen, till Byn i Alsters socken, där på vårsidan
1862 föräldrarna torde ha återförenat sig med dem.
Ferdinand Fröding hade ett oroligt vandringslynne
och kunde ibland försvinna utan underrättelse om
vart han for — någon gång för rätt lång tid. Byn
var bara i tre år Frödings hemort, våren 1865
flyttade familjen in till Karlstad. Löjtnant Fröding
— eller brukspatron, som han stundom kallades
efter att ha tagit avsked — hade nämligen under
vintern legat sjuk i hjärninflammation och förmådde
efter sitt tillfrisknande inte längre att som
förr sköta om sitt lantbruk och sina affärer. Han
vart aldrig mer densamma som förut, eller rättare
sagt, det hypokondriska drag som iakttagits hos
honom redan som ung hade nu utvecklats och blivit
härskande; han vart en enstöring och en grubblare,
naturligtvis över religiösa ämnen, och ett tryck från
denna sjukliga stämning måste göra sig gällande
på barnskaran, som efter Gustaf ytterligare
tillökades med en flicka. Den harmlösa glättighet,
som låg på botten av sonens lynne, kvävdes, och
han fick blott alltför tidigt göra bekantskap med
uppfattningar av liv och plikt, som torde ha bidragit
att skärpa tvedräkten i hans sinne vid mognare
år.
I Karlstad hade Frödings endast bott ett par
månader, när den stora branden lade staden i aska
och även härjade deras hem.
Från eldsvådan bevarade skalden några minnen,
som han en gång berättade i en krönika: hur han
och en syster voro ensamma hemma en söndagsförmiddag
och hade ohyggligt tråkigt, då rök och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
