Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Här visar han sig ju som en tendensförfattare, en
förare i sång för framåtskridandet, en allmän och litet
obestämd radikalism. Vi finna liknande stycken under
följande år. Ån skämtar han med protektionisterna i en
parodi på Atterboms »Lejonriddar-visan», som heter
»Tull-skyddsriddarnas marsch», eller i den ironiska dikten »En
likbegängelse», som skildrar spannmålstullarnas död och
griftefärd, än uttalar han uppmaningar att vara sann och
kärleksfull, hvilka bära en Destämd religiös prägel. Man
märker, att hans politiska intressen verkligen inneha en
förgrundsplats, hur föga de än torde ha rört hans innersta.
Han har säkert aldrig gjort anspråk på att betraktas som
samhällsförbättrare, men han har inte stått likgiltig gent
emot problemerna. Påverkan af samhälleligt intresserade
och verksamma vänner bidrog naturligtvis också i hög grad
att rikta hans uppmärksamhet åt detta håll. Hvad han
skrifver i dylika ämnen förefaller sällan kändt eller
genomlefvade det är icke buret af någon flammande inre
öfvertygelse, det är lätt att förstå, att han kastats in på ett
område, som inte är hans eget. Däremot är hans skämt
merendels roande, det är godmodigt och oförargligt för
det allra mesta och rör sig på olika fält.’) Från 1885
har man en obetydlig skämtdikt af honom, som heter
»Slutbalsepisod», den är det första bleka utkastet till den
stora, saftiga hjältedikten »Balen» i hans »Nya dikter».
Ett stort antal juldikter finnes bland dessa tidiga
försök. Under det att en del af dem är föga märklig och
endast glimtvis röier djupare känslor, är det en »Julotta»,
som förtjänar ihågkommas, emedan den ger det första
beviset på hans utomordentliga förmåga att återge en
yttre stämning, att skildra åskådligt och slående. Den
är också af en vacker klang. Jag anför här några rader
ur den:
Det är kallt, det gnisslar under släden,
rimfrost hänger hvit i skägg och här,
framåt vägen mellan furuträden
genom drifvorna i traf det går.
’) Blond annat berättar han från sin studietid i Uppsala, att han
fick lara att arkitekturen var »det idealplastiskas momentana
utvecklingsformer ur uridealet» och att man på Geijerstatyn kunde se, huru
»den fria tankens vind fladdrade i det vftnstra rockskörtet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
