Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackars författare att stå sa utpekad, att han är den ende,
som ej smädas i Corsaren». Denna artikel undertecknade
han med Frater Taciturnus och drog därmed sin
psevdo-nym oklokt och olyckligt ut i dagsljuset från den stilla
verld, där den borde fått lefva.
Och nu följde striden Goldschmidt contra Kierkegaard.
Redaktören af Corsaren ansåg sig skyldig att upptaga
handsken pä sina medarbetares och sina egna vägnar.
Kierkegaard, som i egenskap af auktoritetens trofaste tjänare och
soldat måste anse Corsaren såsom en alldeles vederstygglig
företeelse, trodde sig säkerligen med sin artikel hafva
tillfogat denne ett dråpslag. Han har säkerligen tänkt, att
Goldschmidt, som offentligt yttrat sig såsom hans störste
beundrare, icke nu skulle kunna svara honom med hån,
lika så litet skulle kunna fortfarande prisa honom, ej
häller skulle utan att förlora sitt inflytande kunna bemöta
utmaningen med tystnad, att, med ett ord sagdt, hugget skulle
blifva hans hane. Såsom erfaren polemiker kringgick
Goldschmidt emellertid alla de förskansningar, Kierkegaard
uppfört, gick utomkring sina loford, utomkring hans arbeten,
hans snille, hans verldsåsigt o. s. v. och vände sig rakt mot
hans enskilda person. Han satte Kierkegaard i tidningen
såsom denne gick och stod, med sina smala hen, med de olika
långa benkläderna, den magra figuren och paraplyn under
armen ; han lät afrita honom ridande på ryggen af ett flickebarn
såsom Frater Taciturnus, som »trainerar» sin flicka; och nu
följde under ett par månaders tid i Corsaren väl skrifna
småartiklar om de kierkegaardska psevdonymerna, i
hvilka-Goldschmidt med stor skicklighet begagnade hvarje tillfälle,
då hans motståndare gaf hugg på sig. Om Kierkegaard
hade litat på, att hans karaktär skulle ingifva Goldschmidt
aktning, så hade han fullkomligt misstagit sig; icke ens
den omständigheten, att Corsaren befann sig inför
Danmarks störste då lefvande prosaiske författare, inför den öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
