Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel Wickerts succès
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grimsbys afskräckande fulhet kunde ej lika litet som
den enformiga järnvägsfärd, som följde då han
som ett lefvande kolly båsades in och
kastades tvärs öfver England, förskräcka honom.
Det smutsiga hotellet i Liverpool, den dåliga
maten ombord berörde honom ej — det var
bättre än en cell och fängelsekost. Och då
han vred sig i sjösjuka på sin brits fram i
fören ned i tredje klassafdelningen för ogifta män
led han mindre än de andra, ty han hörde i
stormens tjut och böljornas dånande slag mot
skeppets knakande vägg en frihetssång och ett
rytande löfte om kommande framgång.
Och så kom det sig att då Samuel Wikert
en hög, klar novemberdag landsteg i New York
hans blick var lika trotsig, hans hjärta lika
kallt som någon af de brådskande infödingars,
hvilka ilade förbi honom upp mot Broadway.
Och den sjaskigt klädde hotellagent och
bondfångare, hvilken gripit tag i hans kappsäck,
fick sig rakt i ansiktet ett kraftigt slag, som
kom honom att häpen ragla baklänges och
mumla: den där var då, damn it, inte grön!
Men i Sverige hördes aldrig något mer om
Samuel Wikert. Icke ens den gamla ogifta
syster, som gifvit honom de två tusen kronor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
