Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och du har enkom kommit hit för att
säga adjö, är det sant?
Han kunde icke låta bli att själf le och
svarade uppriktigt:
— Nej, jag vill ej narras, jag kom in hit
för — för att jag hade tid till öfverlopps.
Nu skrattade hon öfverljudt och de hvita
tänderna lyste:
— Bravol du fula, vackra, elaka, snälla,
dumma pojke. Och nu reser du till Norge, nej
Sverige är det ju, Sverige — hon upprepade
ordet flera gånger — och nu skall du få något
till minne. Ser du det här halsbandet? — det
är icke pärlor, det är hvita, torkade bär frän
Kuba. Men ser du, det är en amulett och
hjälper och skyddar mot allt ondt, nej, skratta inte,
då blir jag ond! Nu tar jag sönder tråden och
ett bär får du, bara ett. Det får du lägga på
ditt arbetsbord i Sverige och när du ser det så
minns du Liz — inte sant?
Hon räckte honom leende det lilla hvita
bäret.
På en gång kände han sig barnsligt vek.
Denna yttring af naiv välvilja, som äfven fick
uttryck i den enkla gest, hvarmed flickan räckte
honom den lilla, simpla amuletten, grep ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
