Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Nu märkte Ludvig den annalkande trafikkonstapeln. Han
fick brått att komma iväg.
»Välkommen efter då», ropade Katja genom sitt fönster.
Sussi och Louis kommer med, för Louis har klarat sina
affärer!»
Och bilen flög framåt, lämnande Kurt högst överraskad.
»Va!» skrek han, »har Louis —??!»
Trafikkonstapeln var oroväckande nära. Då trampade
Kurt ner pedalen och satte iväg.. Konstapeln skrev upp
numret. Det var klart det!
Kurt försökte under hemfärden reda ut hur Louis burit
sig åt med sin spelskuld, men tankarna på Sveaverken drev
mycket snart tankarna på Louis åt sidan. Och när han
kom hem till Julia hade han glömt Louis, men talade
ingående om Sveaverkens ekonomi och modernisering. Något
som roade Julia minimalt. Det var först då han talade om
sitt beslut att resa upp till Sylspetsen för att själv träffa
amerikanskan, som Julia blev intresserad. Ja hon blev
faktiskt glad. Och det beslöts att de skulle resa om tre
dagar och Kurt uppmanade Julia att ta sina vackraste
klänningar med. Något som gjorde Julia ändå gladare.
Men då Kurt sa att det var för att imponera på
amerikanskan som de vackra klänningarna skulle tas med, blev hon
arg. Hon trodde det var för att han ville se henne vacker,
som han talat om klänningarna. Den där gamla
amerikanskan struntade Julia blankt i.
Uppe i fjällen var det strålande sol och gnistrande snö.
Det nya turisthotellet var bekvämt och hemtrevligt. Där
fanns många gäster, mest ungdomar som åkte skidor hela
dagen. Ibland föreföll hela hotellet som utdött, så tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
