Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Samtliga herrar störtade ut för att möta nykomlingarna.
De båda negrerna buro Sussi vid fotändan, den ståtlige
och hyperelegante chauffören vid huvudet. Ludvig, Kurt
och Louis tog emot henne. Doktor Jonson skickade
portiern efter Syster Karin som satt i matsalen och så tog
han kommandot över det hela.
»Vi lägger henne här på soffan — gå ur vägen där!»
Det var chauffören som råkat ut för doktorns onåd. Då
han inte fort nog makade sig undan, det såg förresten ut
som om han inte var van vid att bli tilltalad så brutalt, röt
doktorn: ,
»Gå undan sa jag!»
Då lämnade chauffören soffan. Besynnerligt nog log
han.
Doktorn gjorde en snabb första undersökning av Sussi.
Hon kved sakta. Hon hade kommit till sans. Hon grät
stilla. Vid doktorns frågor svarade hon detsamma och
detsamma:
»Det är bara mina ben — jag kan inte stå ■—• jag kan
inte stå–»
Det fanns inget fel på benen, åtminstone av vad doktorn
kunde konstatera vid en hastig första undersökning. Men
han såg ju att Sussi var oförmögen att reda sig själv. Hon
upprepade ideligen sitt ■—• jag kan inte stå — jag kan inte
stå.
Chauffören stod ett litet stycke ifrån soffan och
betraktade intresserat vad som hände. Han såg hur Katja,
storgråtande, tryckte sig intill Kurt, hur Julia slagit sina
armar kring Louis för att lugna honom och hur Ludvig i
förtvivlan stirrade på Sussi utan att ta sina ögon ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
