Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen sade ett ord. Med ytterkläderna på
stego alla in och stannade i en rundel framför
sängen. Bendel lyfte upp lampan på
chiffonje-plattan. Ljuset föll nu öfver den döde.
Och han låg där som de voro vana att
se honom. 1 belysningen tycktes han violett,
fläktarna från fönstret hade rest några gråa
hårstrån i piggkrans kring hufvudet, och hela
gestalten hade sjunkit mer in. Men det knotigt
hårda, som i hans stomme äfven tecknade
sinnets karaktär, var där ännu, om möjligt än mer
poängteradt.
De tre fruntimren snyftade lågt. De stodo
alla med näsdukarna tryckta mot munnen.
Bendel med hatten i hand steg fram. Med
osäker stämma sade han:
— Jaa, så får väl jag i allas våras namn
säga dig farväl, Larsson! Här i lifvet var du
oböjlig, men nu kanske du får förtrösta på
Hans barmhärtighet efter döden — liksom vi.
Mot sin vilja kände sig Helge — om
det nu var af uttrycket i rösten eller de enkla
ordens naturliga innebörd — dragen med af
faderns fras, som ju endast representerade hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
