Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djuret — denna förfärliga fantasi, hvilken synes
hämtad ur människosjälens afgrunder.
Hvad hade väl den store psykologen
tänkt med denna bild? — Hade han icke
menat lifvet i allmänhet, som det ter sig för
alla, rika och fattiga, onda och goda? Piskorna
som från början till slut följa oss, snärtande
dag och natt tills ryggen knäcks och den sista
sucken stiger undergifvet upp från den
lifs-öfvervunne? Den lilla hästen...
Helge mindes de hemska detaljerna:
slagen på ögonen, vagnsstången, järnet, de råa
skratten. Piskas, piskas, draga, draga
för-gäfves. Nya slag och snärtar — men samma
resultat, stupa en dag framför den tunga
vagnen.
Denna oerhörda liknelse gaf åt lifvet så
att säga en dödsstöt. Den lilla gossen som
ber för det misshandlade djuret, som gråtande
och utom sig klamrar sig fast vid fadern,
hvars hand är hjälplös — det är ungdomen.
Den ser här hvad som väntar.
— Hvarför, tänkte Helge, hvarför minnas
detta? Jag känner, att jag om tjugu år vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
