Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han gjort henne havande med ett barn som hon
skulle lägga i hans armar då han kom tillbaka. Men
det var en lögn lika stor som barnet. Den dagen då
hon skrev detta falska brev undvek hon sin vän
Jean, och hon grät, så att hennes näsduk blev
genomvåt. Då han såg att hon undvek honom — de
släppte ju annars ej varandra mer än elden släpper
veden sedan den en gång fattat i den —, trodde han
att hon hatade honom, och då grät även han. Om
kvällen blev Berthe rörd av Jeans tårar, varav hans
ögon voro röda, och hon omtalade för honom
orsaken till sin bedrövelse och tillstod sin oro för
framtiden, påminde honom att de felat bägge två och
talade till honom så vackert och kristligt att Jean
blev gripen ända ner i hjärtroten av hennes tro.
Denna kärlek med sin naiva tillsats av ånger, denna
ädelhet mitt i felstegen, denna blandning av
svaghet och styrka skulle ha kunnat beveka ett
tigerhjärta. Icke underligt att Jean nödgades ge henne
sitt hedersord på att lyda henne i allt vad hon ålade
honom för att rädda henne både i denna världen
och i den andra.
Då Berthe märkte hans tillit till henne kastade
hon sig för hans fötter och kysste dem: O min vän,
som jag måste älska fastän det är en dödssynd, du
som är så god och så deltagande mot din stackars
Berthe, om du vill att hon alltid skall tänka ömt
på dig och hejda sina tårars flod, om du vill att
minnet av vår kärlek ej skall vila tungt på mig,
utan snarare trösta mig under svåra dagar, så gör
vad madonnan i en dröm befallde mig att fordra av
dig. Jag sade henne hur förfärligt det skulle bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
