Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buden till en sådan visade sig. I december 1784 kom den unge Prudhon till
Rom. Hans bref hem till Dijon visa redan en Werthers svärmeri och
känslo-kult. Det är romantikens ande som träder fram ur tidens skuggor.
Vi veta att Sergel i Rom följde konungen på besök i muséer och atelierer,
att han var med i Vatikanen, då den »charmante gubben» Pius VI visade Gustaf
sina konstskatter (den af Gagneraux skildrade episoden), att han afgifvit sina
råd vid inköp af antiker och annan konst, att han medföljt på utflykten till
Neapel o. s. v. De romerska konstnärerna Batoni, Angelika Kauffmann och
Ha-milton såväl som den franska akademien vid Corson fingo mottaga visiter af
svenskarna, och det synes, som om Sergel personligen gjort bekantskap med den
unge Canova. Den tyske målaren Gutenbrunn porträtterade både konungen
och hans bildhuggare, visserligen icke på ett synnerligen framstående sätt. Det
var Sergel som fick sköta underhandlingarna med arkitekten Desprez angående
dennes öfverflyttning till Sverige, det var genom honom som statygruppen af
Apollo och de nio muserna inköptes från Volpato, och så mycket lyssnade
konungen till hans råd, att konstagenten Piranesi höll på att blifva allvarligt
förnärmad. I bref till Fredenheim beklagade sig denne öfver »la malignité et la
cabale du Sculpteur», sägande att Volpato aldrig lyckats sälja sina antiker utan
Sergel och att Piranesis egen antiksamling vore ofantligt mycket bättre — en
åsikt som ägaren antagligen var ensam om. Det härskade tydligen icke någon
varmare vänskap mellan italienaren och den svenske bildhuggaren trots all
förekommande artighet från den förres sida, som yttrade sig bl. a. genom
dedikationen af ett kopparstick föreställande Venus Kallipygos. Men hur det var,
måste de dock söka komma öfverens, då Sergel vid konungens afresa lämnades
kvar i Rom för att tillsammans med Piranesi ordna en del konstaffärer.1 Till slut fick
också Piranesi sälja såväl sin egen samling som den af honom varmt förordade statyn
af Endymion tillhörande Monsignor Marefoschi.2 Sergel underhandlade dessutom om
inköp af antikerna i Villa Negroni, af Massimis Diskobol och de Matteiska
amazonerna — men utan resultat. Efter ett par veckor bröt han upp från Rom och
uppnådde konungen i Venedig den 7 maj. Han följde emellertid icke med denne på
resan till Paris utan for direkt hem. Den 10 juli var han åter i Stockholm.
1 Se bref från Sergel till Gustaf III af d. 28 april 1784. Publiceradt i Strödda bref från
svenskar i Italien, utg. af Enni Lundström. Göteborg 19x4.
2 Närmare uppgifter härom i förf:s Studier till Nationalmusei antiksamlings historia.
Meddelanden från Nationalmuseum 38 (1913).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
