Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till ”Socialismens utveckling” av Engels 271
denna teoretiska ovilja mot staten som sådan. I den
mån ett organiserat arbetarparti med den allmänna
rösträttens tillhjälp rycker in i den moderna staten (och
kommunen), avklädes denna sin mot folkets flertal
förtryckande och trakasserande karaktär, medan dess
förmåga att i stor skala lämna skydd och hjälp åt de
socialt svagare träder i förgrunden. I den
utvecklingsfasen befinner sig Europa f. n. Arbetarrörelsen
förklarar också på sina kongresser visst icke att den vill
”avskaffa staten”, utan att den vill inrätta densamma
att tjäna arbetarklassens och allas rättvisa krav.
Men denna utvecklingsgång: reformerande demokrati
i arbetarklassens tjänst, kunde Marx och Engels kring
1850 lika litet ana sig till som de stora utopisterna ett
halvt århundrade förut kunde föregripa den
Marx-Engelska socialismen. För deras tid var tvärtom
staten de besittande klassernas fästning till de arbetande
massornas förtryck, och därför krävde de, utan att fråga
efter hur folk förfasade sig, ”statens” slopande och
”samhällets” bringande till heder. Och, djupare sett,
är det ju precis det målet socialdemokratin fullföljer,
fast fältropen växla med olika tider och förhållanden.
I sin skildring av Fouriers storhet, icke minst i hans
uppfattning av samhällets utvecklingshistoria, där han visade, att varje
historiskt skede har sin uppstigande och sin nedåtgående period
och tillämpade detta åskådningssätt på människosläktets framtid,
skriver Engels: ”Liksom naturvetenskapen efter Kant medgiver,
att enär himlakropparna och jorden en gång uppstått, skola de
också en gång gå under, så kan efter Fourier den historiska
vetenskapen icke sluta ögonen för att människosläktet en gång
skall dö.” Branting tillfogar:
Så obestridlig som denna sats än är, har den lika fullt,
snart hundra år efter Fourier, ännu på intet sätt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
