Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Solivro vände på hufvudet.
— Har elden slocknat?
— Javisst, det ser man på röken. Regnet har
släckt den.
Prinsen såg ned i marken.
— Och om regnet slutade? Tror du icke, att
det finns tillräckligt med eld under mossan och i
gräset och i trädstammarna, för att det skulle kunna
börja på nytt?
— Nej, det tror jag inte. Och dessutom så
slutar inte regnet ännu på en bra stund. Och
dessutom så rör det oss inte, för nu är vi på slätten
och inte i skogen.
Han svarade eftertänksamt:
— Javisst ja, nu. Men vi komma där kanske
igen.
Med gladare röst tillade han:
— Men det gör ingenting. Vi komma där i
alla fall icke på länge. Eller hur?
— Nej visst.
Nu hörde de ett plumsande, och då de vände
sig åt sidan, sågo de en gumma, som pustade sig
fram genom dyn. Hennes kjolar voro hopfästade
mellan benen, och hon klef oförskräckt i polarna
med sina breda fötter.
— Hör hit, barn, hör hit! ropade hon. —
Hvarför låter ni mig springa som en galning? Hvarför
stannade ni inte? Har ni gjort något ondt ni?
Eller hvad är ni annars rädda för? Eller hör ni
illa, ni? Då ska ni hälla varmt vatten i örona.
Ja, det får inte vara för varmt, förstås.
— Men har ni mött en höna? En stor vacker
höna med grå tofsar kring benen? Ja själf är hon
mer svart än grå. Och hon kan värpa ända till
två ägg om dagen, när det vill sig väl. Och såna
kycklingar som efter den hönan, det har ni aldrig sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
