Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
— Se! Nej se! Är det icke Savagrin ?
Savagrin själf! Han ligger på rygg och tänker på så
märkliga och lustiga minnen. Och den lille där,
kan det vara jag? Den lille vid brunnen? Eller
den, som klänger sig fast kring trädstammen?
— I sanning, jag är dig tacksam, att du visade
mig grottan.
— Vill du icke gå där in?
— Där in? Jag är ju inne i grottan.
— Längre in?
— Det finns då ett längre in?
Han hade varit så upptagen af att betrakta
väggarnas figurer, att ban icke lagt märke till en
gång, som, smalnande, tycktes sträcka sig~djupt
in i berget.
— Jag glömde, vände han sig till soregnen,
att detta är önskningarnas grotta. Här ser jag
endast, livad som en gång varit mitt. Jag bör gå
längre in.
— Följer du mig?
— Nej. Jag vill vänta dig här.
— Har du då själf ingen lust att upptäcka
din innersta önskan?
— Jag väntar dig här.
— Ocli tror du icke, att din väntan blir lång?
Om jag finner min önskan, tror du, att jag lämnar
den så snart?
Han skrattade förläget och vände sig bort.
Gossen svarade honom icke.
Så gick Solivro ensam mot djupet af
önskningarnas grotta. Vägen blef honom icke lång.
Ty färgers och linjers lek följde honom och lät
så många minnen, så många kända och halfglömda
gestalter draga förbi hans ögon.
Stundom stannade ban och ville icke lossa
blicken från kära drag och glada händelser; stund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
