Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom emot honom som förut på gatan under
molnet, blixtarna och stormen.
Ovädret hade gått. Äfven vinden hven ej
längre, icke en pust förnams utanför fönstren
och den bommade dörren. Endast den smältande
hagelsnöns droppande från rännor och fasadlister
tonade i takt med zigenerskans sång.
Stumma, med halföppna munnar och
rikt-spända blickar, stod flocken från gatan,
kroggästerna och dräggen. De glömde för en kort
minut visky, natt och lifvets oväder. Äfven den
oärlige värdens djuriska anlete uttryckte en slö
frid, som ej hade med hvardagsnjutningarnas
råheter att skaffa. Och från O’Neill, den
begåf-vade mutkolfven, mannen med det sjuka samvetet
och sinnet, trängde en djup suck. Den steg ur
hans tunga bröst som ett förtviflans amen till
hans nyss förut utslungade förvirrade litania
öfver ett förspilldt lif.
Den främmande flickan slog en drill, knäppte
tre hårda grepp på gitarren och slutade sin sång
med ett högt skri. Hon rätade upp sig, pressade
knäna hårdt tillsamman, böjde kroppen bakåt
så de spända bröstens vårtor tecknades tydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
