Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot välbehållen hemma och berättande med
öfverlägset och samtidigt medlidsamt tonfall.
Hugo Nordling skref. Pipan slocknade och
lades bort. Gasen brann öfver hans hufvud med
ett svagt fräsande ljud. Detta skref han:
En dag så där i oktober, när höstens regn
slår mot min ruta och skymningen stiger tidigare
än vanligt kring lyktornas ljus, tänker jag hvarje
år på en god vän, jag en gång hade, och som
nu troligen ej längre finnes till. Jag säger
troligen, ty jag lämnade honom i en världsdel,
för hvilken han var lika litet anpassad som
fisken för fågelns element, och jag har aldrig
hört något från honom sedan den dag, vi
skildes.
Han berättade mig en gång följande:
En höstkväll, då han vandrade fram längs
en af regnet uppblött aveny, grubblande öfver
hvar han skulle få nattlogis och ett mål mat,
hejdades han vid hörnet af en tvärgata af en
individ, än mer sluskig än han själf. Detta ville
säga mycket, ty han hade i nära sex månaders
tid fört den mest tänkbart problematiska
existens, efter det den lilla pänningsumma, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
