Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 LITTERATUBANMÄLAN
vara riktigt att med Westcott-Hort låta B K med hänsyn till
en texts ursprunglighet fälla det afgörande utslaget. Det kan
i alla händelser icke förnekas, att den neutrala textens auktori-
tet icke är så säker, som man en tid lång trott sig ha haft
anledning att tro.
Men huru skall man då kunna komma till visshet om den
ursprungliga texten i hvarje särskildt fall? Om den gammal-
latinska, den gammalsyriska öfversättningen och Cod. D ha
samma text, då vore ju enligt de angifna förutsättningarna
problemet lätt löst. Men nu finnes tyvärr ingen enhetlig väster-
ländsk texttyp. Tvärtom förekomma mycket stora olikheter
inom densamma, ja till och med inom samma grupp. De gam-
mallatinska öfversättningarna ha t. ex. delats, som nämndt, i
två hufvudgrupper, men därjämte finnas undergrupper, och hvar
och en enskild handskrift har sina egendomligheter. Så före-
komma ock i de latinska och syriska öfversättningarna större
och mindre interpolationer, som för hvar och en äro egendom-
liga. Den syriska har uteslutningar, som den latinska icke
har, och tvärtom. Huru skall man då här komma till någon
klarhet? Blass har ock i ett fall förklarat både den väster-
ländska och neutrala texten för ursprunglig. Enligt den upp-
fattning han haf dat skulle Lukas’ evangelium och Apostlagär-
ningarna ha haft två ursprungliga redaktioner af samma för-
fattare: »Editio antiochena» (= den neutrala texten) och »Editio
romana» (== den västerländska). Men ehuru liknande olikheter
mellan västerländska och neutrala texter förekomma äfven hos
Matteus, Markus och Johannes, så vill han dock icke där an-
taga tvenne ursprungliga texter, och Zahn anser sig böra an-
taga två sådana ursprungliga texter blott för Apostlagärnin-
garna. Emellertid kan det svårligen bestridas, att i den väster-
ländska texten många icke ursprungliga läsarter förekomma,
om också mycket måste betraktas såsom ursprungligt. Man
kan äfven i dem igenkänna senare tillägg. Ju äldre därför ett
vittne för den västerländska texten är, desto renare visar sig
den äfven vara från specifikt västerländska tillsatser. Särskildt
Syrus Sinaiticus måste därför tillerkännas stor betydelse icke
minst i jämförelse med codex D. Om Syrus Sinaiticus stödes
af k. eller ett annat godt vittne af Vetus la tina samt B. så
ligger däri det starkasta vittnesbörd för den ursprungliga tex-
ten. Fall finnas äfven, då Syrus Sinaiticus med stöd af ett
godt västerländskt vittne bör anses ha den ursprungliga texten,
äfven då den strider mot B. Fall finnas äfven, då Syr. Sinai-
ticus och B. följas åt, men dock icke deras text kan anses som
den ursprungliga. Den genealogiska metoden, som Westcott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
