Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 HJALMAR HOLMQUIST
att så grundligt och energiskt inskärpa alla den romersk-ka-
tolska kyrkans »kätterska» afvikelser från den ortodoxa både i
fråga om lära, kult och sed (osyrade bröd i nattvarden, sättet
för påskfastans firande etc), att ett verkligt närmande mellan
de båda kyrkorna sedan dess förblifvit omöjligt. Latinarnas
herravälde i Konstantinopel 1204—61, efter 4:e korståget, ökade
ytterligare grekernas hat mot Västerns »barbarer». Ett unions-
försök på konsiliet i Lyon 1274 medförde visserligen, att gre-
kiska kyrkan accepterade det romerska räknandet af 7 sakra-
ment; och under trycket af turkfaran proklamerades verkligen
på konsiliet i Florens 1439 den kyrkliga återföreningen mellan
Östern och Västern. Men i teologiskt afseende hade redan på
1300-talet genom hesy kasternas1 seger den västerländska skolasti-
ken afvisats och klyftan i religiöst tänkande ytterligare vid-
gats, liksom Athos-klostrens (se nedan) väldiga uppsving fyllde
den grekiska munkvärlden med själfmedveten kraft och gaf den
ledarställning inom sin kyrka; så blef det en naturlig sak, att
orientalernas religiösa folkmedvetande gjorde alla unionsförsök
om intet. Med Konstantinopels fall och bysantinska aerans slut
1453 inträdde ett nytt skede i den ortodoxa kyrkans historia
(L. Bréhier, Le schisme oriental du XI:e siécle 1899, och
»L’église et 1’orient au moyen age» 1907; W. Norden, Das
Papsttum und Byzans 1903; Ph. Meyer, Die Haupturkunden
fur die Greschichte der Athosklöster 1894 K. Höll, Enthusias-
mus und Bussgewalt bei der griechischen Kirche 1898).
Redan under bysantinska kyrkans första århundraden hade
den förlorat största delen af sitt område i Orienten, i det att
syrer, egypter, armenier etc. under de nestorianska och mono-
fysitiska striderna bröto sig ut ur rikskyrkan. Den bysantinska
kyrkan kom så att väsentligen inskränkas till den grekiska be-
1 Hesykasterna kallades anhängarna af en på 1300-talet framträdande,
ur nyplatonsk mysticism sprungen lära, att det eviga, icke skapade ljuset,
som synts på förklaringsberget, allt fort funnes och att hesykasterna kunde
skåda det och så bli gudomliggjorda. Denna lära, som först förfäktades af
Athos-munkarna, antogs af grekiska kyrkan på en synod 1351. Den bibe-
hålles allt fort och har från början af 1800-talet i striden mot den väster-
ländska rationalismen åter starkt betonats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
