Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURFÖRHÅLLANDENA PÅ URKRISTENDOMENS TID 393
T:s språk? I det ena, rundtorn i det hellenistiska kultur-
områdets olika delar härskande grekiska världsspråket (koiné)
kan man urskilja de två hufvudskikten, det friare tal-och
umgängesspråket, det mera bundna litteraturspråket. Talspråket
växlade naturligen i olika nyanser allteftersom det talades af
bildade eller af det lägre folket. Litteraturspråket växlade
gifvetvis ock; men från en stämning rönte detta ett starkt
inflytande, från atticismen. Den innebar en sträfvan att
Skrufva tillbaka litteraturspråket flera århundraden, den orien-
terade sitt stilideal i den attiska forntiden; en produkt icke
af lefvande utveckling, utan af konstlad efterhärmning och
arkaiserande studier fick den öfver sig något gjordt och onatur-
ligt, och när den i kejsartiden verkligen bröt igenom och blef
en makt, så var klyftan också obotligt färdig mellan bild-
ningens, litteraturens språk och umgängesspråket. Om den
tidens atticism veta vi genom dåtida litterära verk godt besked.
Men minnesmärken af det talade, särskildt det af de lägre
klasserna talade språket hade man för några decennier sedan
så godt som inga, ingenting från det gatans och de vida lands-
bygdernas språk, hvars vildvuxna kargheter det atticistiska
modeintresset förhånade. Det är icke att undra på, att man
— å ena sidan i saknad åtminstone af en ingående kännedom
om hellenismens folkliga tungomål, å andra sidan med en stark
förnimmelse af den nytestamentliga grekiskans mot det attiskt
polerade litteraturspråket kontrasterande karaktär — gärna
gaf Nya Testamentet en språkvetenskaplig isolering, afgränsade
en »nytestamentlig grekiska» som en storhet för sig. Denna
isolering har nu genom de nyfunna texterna upphört, N". T.
har ändtligen satts in i den omgifvande antika världens stora
språksammanhang. Det visar sig, att N. T. — åtminstone
till sin vida öfvervägande del — är ett minnesmärke af det
icke-litterära, mer eller mindre folkliga umgängesspråket; vill
man språkhistoriskt begripa det, så har man att utgå just
från papyri, ostraka och inskrifter.
Det är icke blott på ljud-och böjningslärans område som
dessa nya texter erbjuda ymnigt jämförelsematerial — här
framgår klart af hundrade formella småsaker det förmenta
Bibelforskaren 1908. Haft 5. ,27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
