Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUDS SON» I DET FJÄRDE EVANGELIET 37
Visserligen möta oss i Johanesevangeliet, tyckes det,
också drag, som låta som ett afståndstagande från vissa
sidor af denna bild. Vi höra icke sällan betonadt, att
Jesus icke kommit för att döma världen utan för att fräl^
världen. Man kan nästan läsa genom raderna, huru
evangeliets motståndare begagnat detta Jesu Guds-son-skap för
att framställa honom såsom mänsklighetens fiende, såsom
ju Tacitus (Annal. XV: 44) angifver om de kristna. Men
evangeliet afvisar en dylik anklagelse. Ja judarna, som
sannolikt spelat ut den mot de kristna, få i stället höra,
att den, som i själfva verket "dömer världen", är icke Jesus
utan Moses, den som enligt evangeliets flerfaldiga
vittnes-nesbörd dessa försökt att såsom profet spela ut mot de
kristnas frälsare (5: 45): u Menen icke, att jag skall anklaga
eder hos Fadern. Det finnes en, som anklagar eder, Moses,
på hvilken I hoppens".
Men hvad innebär nu detta, att Jesus är Guds son, för
de johanneiska kristna? Hvad betydde öfver hufvud taget
"Guds son" för hellenistisk fromhet? Om vi studera dessa
gestalter närmare, skola vi icke sällan finna, att deras roll
ligger i deras ställning i kulten: de äro de, som leda de
heliga invigningarna, de äro hierofanterna, som "helga"
adepterna. Kring dem kretsar i viss mening den
hellenistiska fromheten. Vi hafva t. ex. en berättelse af Apulejus
om hans invigning i de heliga Isismysterierna; ur den
framgår det tydligt, med hvilken vördnad han betraktade den
heliga gudinnans öfverstepräst, huru det var han, som till
honom förmedlade gudinnans tillåtelse för honom att blifva
delaktig af de heliga vigningarna. Och samma vördnad och
dyrkan skimrar också fram t. ex. ur den polemiska
skildring, som Irenäus ger oss af gnostikern Marcus, som
efter behag utdelar sin "nåd" åt sina trogna, gör dem
till "profeter", o. s. v. Det kan därför icke väcka vår
förvåning, att vi höra talas om att dessa präster på sina
håll blifvit föremål för gudomlig dyrkan, eller huru
Cel-sus kallar detta de kristnas framhållande af Jesus såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
