Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEORETISK OCH PRAKTISK TEOLOGI
107
fullt medvetna därom att vi bestrida och undergräfva Edra
meningar om dessa sakförhållanden."
Dock är det sannolikt, att denna strid mellan gammal
och ny teologi skulle ha kunnat begränsas eller mildras,
om icke en omständighet hade kommit till, om icke
striden från universiteten hade förts ut i församlingen. På håll,
där man borde vetat bättre eller där man icke visste hvad
man gjorde; proklamerades kyrkofolkets och de troendes strid
mot den otrogna teologiska vetenskapen, mot hedendomen
i helgedomen, mot ritschlianismen, nyrationalismen eller
hvad för andra beteckningar, som i hastigheten kunde
tillgripas. Och följden har blifvit, att den frambesvurna
stormen drabbat all teologi, äfven den allra mest pietetsfulla
forskning på detta område.
Det krafvet är utan tvifvel fullt berättigadt, att
teologien bör stå i lefvande beröring med den kristna
församlingens religiösa lif. Men är teologiens uppgift i kyrkan
icke att ex cathedra föreskrifva trosmedvetandet några
lagar, så är det ännu mindre dess uppgift att med hänsyn
till sitt vetenskapliga arbete vara församlingens, kotteriets
eller några enskildes träl. Träldom måste det nämligen
bli, om teologien vid utöfvandet af sin vetenskapliga
uppgift skall bestämmas af något annat än af sina utöfvares
vetenskapliga samvete.
Teologiskt sedt är nu gränsen mellan gammal och ny
teologi flytande och omöjlig att bestämma. I sitt instruktiva
arbete om Fredrik Fehr berättar d:r Fries, hur en af Tysklands
mest konservative exegeter för åtskilliga decennier sedan
uttalade: "Wir sind alle von der Kritik angesteekt." I sin bok
„Ur mina minnen och ur gamla papper II" skrifver biskop
Ahnfelt på tal om en teologisk disputation i Lund på
1830-talet följande: "det finns ingen anledning att betvifla, att
preses verkligen velat mot, låt vara förmenta,
motståndare försvara hvad han ansett för kyrkans palladium. Ser
man nu på det hela med objektiv blick, så visar sig, att
han begått ett misstag. Det nya, som skulle bryta fram,
var framgånget ur kyrkans egna lifsprinciper. Men hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
