Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 J. TH. BRING
Skrift är så föraktad. Alla andra saker, konster och böcker
drifver man dag och natt, och det är ingen ände på arbete
och möda, men den heliga Skrift låter man ligga, som brydde
man sig ej om den. Och de, som bevisa den en så stor ära, att
de en gång läsa den, de kunna det genast allt; och aldrig har
någon konst eller bok uppstått på jorden, som hvar man så
snart utlärt som den heliga Skrift. Och däri stå dock icke
blott, såsom de mena, ord att läsa, utan idel lifsord, som stå
där, icke för att spekulera och dikta öfver, utan till att lefva
och göra efter. Men vår klagan hjälper icke; de akta det dock
intet. Kristus, vår Herre, hjälpe oss genom sin Ande att
med allvar älska och ära hans heliga ord! Amen".
En fråga blott till sist: Hur kunde Luther som vän
vara till så stor välsignelse för sina vänner? Var det
icke därför, att det var hans lifs lösensord, det ordet, som
vi sjunga i psalmen:
»Jesus är min vän, deri bäste,
hvilkens like aldrig är»?
J. Th. Bring.
(Källor: Luthers bref; K. Bauer, An Luthers Tische; Kawerau,
Luther und Melanchton [i D. Evang. Blätter 1903].)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
