Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISRAELS FÖLKS UPPKOMST
391
genom de träskartade sumpmarkerna söka komma öfver till
öknen i öster. Undersökningar ha visat, att landsträckan
norr om Bittersjöarna, antikens Serapeum, geologiskt sedt
är tämligen ung och att det låga landet mellan Bittersjöarna
och viken vid Sues är ännu yngre samt att Bittersjöarnas
bäcken ännu i historisk tid sannolikt stått i förbindelse med
Röda hafvet. Och äfven om på 500-talet f. Kr. hafvet
enligt historiska vittnesbörd ej var segelbart längre norrut än
i våra dagar, vittnar vikens gamla benämning efter
Pitom-Heroonpolis om att hafsarmen verkligen sträckt sig ända
till Pitom och så långt tillbaka som på Mose tid antagligen
åtminstone vid högvatten stått i förbindelse med de nutida
Bittersjöarna och Timsähsjön, så att Röda hafvets starka
växling mellan ebb och flod gjort sig förnimbar ända dit.
Under det israeliterna lyckligen hunno öfver det farliga
träskområdet, drabbades de förföljande egypterna där af en
katastrof, som fullkomligt uppref hela styrkan. Uttåget skulle ägt
rum ungefär år 1220 eller enligt en annan beräkning 1240.
Den fasta punkten i berättelserna om ökenvandringen
är uppgiften om Israels vistelse vid Kades, som är identiskt
med våra dagars cAin Kdes och troligen hört tillsammans
äfven med den närbelägna vattenrikare cAin el-Kdérät, där
alltså rätt talrika nomader kunnat tälta. Den heliga
källan gällde som gudomens särskilda gåfva, och när hon i
berättelsen erhåller namnet Meriba, ligger häri en antydan om att
hon var de i omnejden tältande stammarnas tingsplats.
Förmodligen var källan också ett kultcentrum för en större krets af
stammar och antagligen därtill säte för bestämda prästsläkter.
För frågan om Moseberättelsens enhetlighet är
sambandet mellan Kades och Sinai af största betydelse. Det har
varit modärnt att söka Sinai österut från Sinaihalfön vid
vägen från Tebuk till Medina och Mekka, i det man sökt
Midjan öster om den elanitiska hafsviken och där tänkt sig
bergsbygden Secir och vulkanen Sinai bland denna trakts
utslocknade kratrar. Denna uppfattning förbiser dock hvad
israeliterna själfva menade med Secir. För Deborasångens
författare, som lefvat i trakten af Galileiska hafvet, beteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
