Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
RAFAEL GYLLENBERG
sättningar ytterligare 81 för torsdag och först Mischna ps.
82 för tisdag (Kittel, sid. XVIII). Vi ha följaktligen att göra
med en mycket sen företeelse. Härmed överensstämmer
visserligen, att LXX har 21 "säkra" sela (enl. Jacob) utöver
M. LXX skulle alltså vara den mera tidsenliga texten,
som infört de liturgiska anmärkningarna allt eftersom de
framträdde.
En annan iakttagelse gör det emellertid sannolikare, att
sela är en gammal beståndsdel av texten, och att dess betydelse
redan tidigare gått förlorad. Medan det förekommer bland
ps. 1—89 i 37 psalmer (resp. 45 i LXX), saknas det på två
undantag när i ps. 90—150 (ps. 140 och 143). På ett stadium av sin
utveckling från små fristående samlingar till sitt nuvarande
omfång bestod Psaltaren av ps. 2 — 89. Man är i allmänhet
ense om att tillskriva dessa psalmer högre ålder än de senare,
och frågan gäller endast från vilken tid de härstamma.
Steueb-nagel daterar samlingen 2 — 89 o. år 300 f. Kr. (§ 156).
Kittel är böjd att förlägga samlingarnas uppkomst till en
något senare tid (sid. XXIV). Duhm tänker på
maekabéer-tiden (XIX ff.), dock uttryckligen betonande att ps. 3—41
och 42—89 publicerats tidigare än de följande samlingarna
(sid. XVI). Däremot gör Sellin gällande (Einleitung i. d.
Alte Testament, Leipzig 1914, sid. 124), att nämnda samlingar
äro från förexilisk tid. Trots att meningarna sålunda gå
åtskils beträffande psalmernas ålder, står det fast, att sela
förekommer i psaltarens äldre delar, men saknas i
de yngre.
Enär sela står utanför det metriska schemat, hör det inte
till psalmernas innehåll. Ett och annat talar visserligen för att
det borde betraktas som ett större skiljetecken. Det står vid
slutet av ett tankesammanhang (t. ex. ps. 89: 5, 38), nästan
som kolon (50: 6, 81:8), för att åtskilja ursprungligen icke
ssmmanhörande fragment (24: 6) o. s. v. Men den brist på
konsekvens, som häri visar sig, och att sela stundom står i
mitten av en vers, utesluta denna förklaring, ehuru man städse
måste minnas, att den kanske hägrat för avskrivaren.
Det ligger då närmast att söka dess betydelse på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
