Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
F. WIMMEECEÅNZ
sakrament, likheter i bekännelse och gudstjänst, sinne för
mission och sociala frågor m. m. Dock stå de skilda
trossamfunden även i sådana frågor ofta ovänligt emot
varandra eller också likgiltigt och främmande inför varandra.
Man kan därför ej gärna besvara frågan annorlunda, än
att i stället för verklig enhet råder inom kristenheten
söndring. Denna söndring är ingen egendomlighet för vår tid.
Redan aposteln Paulus talar rätt ofta om partier och
söndringar i sin tids kyrka. Och efter den tiden hava oavbrutet
inom kyrkan stridigheter ägt rum emellan enskilda kristna
och församlingar och sekter och kyrkor. Man kan vid tanken
härpå knappast undgå att föreställa sig — vilket väl ock
många på allvar tro — att detta söndringstillstånd är en
nödvändig eller rättare obotlig företeelse under den jordiska
utvecklingens tid, och att sålunda en bättre och verklig
enhet icke är möjlig att uppnå för kristenheten på jorden.
De som så tänka nödgas då fatta kyrkans enhet såsom
en rent ideal lärosats, som icke är ämnad att här på
jorden förverkligas, utan blott skall tjäna till att påminna om
de kristnas andliga enhet i Kristus och sålunda bevara en
viss enhetstanke och enhetskänsla. Man kanske går så långt,
att man söker försvara denna uppfattning med att hänvisa
därpå, att kyrkans enhet icke är något annat än en trossats.
Men i ordet tro får icke inläggas betydelsen av något
blott tänkt, men overkligt (i motsats till vad som är
verkligt) såsom trons föremål. Vad vi verkligen tro på är full
verklighet, fast av andlig art och delvis osynligt. Att tro
är att vara fullt övertygad om trosföremålets fulla
verklighet och att sträva efter att det må alltmera bli uppenbart
i livet. Det är en svår tankeförvirring, då man förblandar
föremål av andlig art med abstrakta ting.
I själva verket förbinder vår enhetstro oss att alltid
sträva efter, att kyrkans enhet måtte alltmera och allt bättre
förverkligas och varda uppenbar, även om måhända så skulle
vara, att en fullkomlig enhet i allt och mellan alla kristna
icke på jorden kan uppnås. Kyrkans enhet får ej vara för
oss blott en poetisk tanke eller en filosofisk tes eller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
