Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄNNE GRUNDBEGREPP I PRAKTISK TEOLOGI 179
Måste ock av törnen vara
Här din krona, o, min brud,
Tårar dina pärlor klara,
Suckar dina sångers ljud.
Lyft din ögon upp och se
Över jordens kval och ve
Himlen öppnad, palmen vunnen,
Livets krona saligt funnen.
Är nu denna psalm något, varigenom "unser Heber Herr
mit uns redet" eller är den något, varigenom "wirmitihm
reden"? Svaret på den frågan kan omöjligt bli annat än
ett: denna psalm är otvivelaktigt av sakramental art. Man
behöver ju endast till denna psalm fråga: vilken är här
det talande subjektet? Gud eller församlingen? I de
sakramentala kultakterna skall ju Gud antagas vara subjekt,
men i de sakrificiella är församlingen subjekt. I denna nyss
anförda psalm är ju Gud uppenbart det tänkta subjektet;
den skulle således vara sakramental. Men den liturgiska
psalmsången skulle ju enligt den liturgiska teorien till sitt
begrepp vara sakrificiell. Sålunda är där ett exempel givet,
där den antagna begreppsbestämningen av psalmen såsom
till sitt begrepp sakrificiell icke kan upprätthållas.
Confiteormomentet betraktas ju av den liturgiska teorien
såsom ett typiskt exempel på en sakrificiell kultakt. Ur det
svenska ritualet kan man taga följande punkt: " Men nu har
Du, käre himmelska Fader, utlovat att med mildhet och nåd
omfatta alla botfärdiga syndare, som omvända sig till Dig
och med levande tro fly till din faderliga barmhärtighet och
Frälsarens, Jesu Kristi, förtjänst".
I dessa ord är ju, formellt taget, församlingen det talande
subjektet. Men formen för denna sålunda uttalade
förvissning om öuds nåd lär nog utan svårighet kunna kastas om
så, att det är Gud, som giver detta löfte om nåd. Orden
äro icke i första hand en bön om nåd utan uttryck för en
levande förvissning om nåd. Denna förvissning grundar sig
på ett Guds löfte. Sålunda äro i dessa ord det sakramentala
och det sakrificiella momentet ytterst nära förenade. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
