Bibeln / Första Mosebok (Genesis), 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Första Mosebok (Genesis), 3 Kapitlet

                             Syndafallet.

  1.  Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN
      Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava
      sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»
  2.  Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden
      i lustgården,
  3.  men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud
      sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det
      att I icke mån dö.'»
  4.  Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö;
  5.  men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så
      att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»
  6.  Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en
      lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man
      därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav
      jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.

  7.  Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro
      nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.

  8.  Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte
      svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds
      ansikte bland träden i lustgården.
  9.  Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är
      du?»
 10.  Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt,
      eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»
 11.  Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken?  Har du
      icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»
 12.  Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med
      mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.»
 13.  Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!»
      Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.»

 14.  Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta,
      vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
      På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina
      livsdagar.
 15.  Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och
      mellan din säd och hennes säd.  Denna skall söndertrampa ditt
      huvud, och du skall stinga den i hälen.»

 16.  Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken
      vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina
      barn.  Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda
      över dig.»

 17.  Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus
      ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt:
      'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din
      skull.  Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina
      livsdagar;
 18.  törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola
      vara din föda.
 19.  I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder
      åter till jorden; ty av den är du tagen.  Ty du är stoft, och
      till stoft skall du åter varda.»

 20.  Och mannen gav sin hustru namnet Eva[1], ty hon
      blev en moder åt allt levande.
 21.  Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn
      och satte på dem.

 22.  Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så
      att han förstår vad gott och ont är.  Må han nu icke räcka ut sin
      hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva
      evinnerligen.»
 23.  Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han
      skulle bruka jorden, varav han var tagen.
 24.  Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård
      keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka
      vägen till livets träd.

[1]  Namnet härledes från ett hebreiskt ord som betyder leva.