- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Mosebok (Genesis), 22 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Första Mosebok (Genesis), 22 Kapitlet

               Abraham prövas av Gud genom befallningen
                  att offra Isak.  Nahors släkttavla.

  1.  En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov.  Han
      sade till honom: »Abraham!»  Han svarade: »Här är jag.»
  2.  Då sade han: »Tag din son Isak, din ende son, som du har kär,
      och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom
      brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.»

  3.  Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig
      två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
      sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg
      till den plats som Gud hade sagt honom.
  4.  När nu Abraham på tredje dagen lyfte upp sina ögon och fick se
      platsen på avstånd,
  5.  sade han till sina tjänare: »Stannen I här med åsnan; jag och
      gossen vilja gå ditbort.  När vi hava tillbett, skola vi komma
      tillbaka till eder.»
  6.  Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son
      Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda
      tillsammans.
  7.  Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: »Min fader!»
      Han svarade: »Vad vill du, min son?»  Han sade: »Se, här är
      elden och veden, men var är fåret till brännoffret?»
  8.  Abraham svarade: »Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret,
      min son.»  Så gingo de båda tillsammans.

  9.  När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham,
      byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan band han
      sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.
 10.  Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin
      son.
 11.  Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och sade:
      »Abraham!  Abraham!»  Han svarade: »Här är jag.»
 12.  Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom
      intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har
      undanhållit mig din ende son.»
 13.  När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en
      vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham
      gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin
      sons ställe.
 14.  Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser;
      nu för tiden heter den Berget där HERREN låter se
      sig.

 15.  Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från
      himmelen
 16.  och sade: »Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du
      har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son
 17.  därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik
      såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand;
      och din säd skall intaga sina fienders portar.
 18.  Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig[1], därför
      att du lyssnade till mina ord.»
 19.  Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare; och de stodo upp
      och gingo tillsammans till Beer-Seba.  Och Abraham bodde i
      Beer-Seba.

 20.  En tid härefter blev så berättat för Abraham: »Se, Milka har ock
      fött barn åt din broder Nahor.»
 21.  Barnen voro Us, hans förstfödde, och Bus, dennes broder, och
      Kemuel, Arams fader,
 22.  vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
 23.  Men Betuel födde Rebecka.  Dessa åtta föddes av Milka åt Nahor,
      Abrahams broder.
 24.  Och hans bihustru, som hette Reuma, födde ock barn, nämligen
      Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

[1]  Se Välsigna i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/01_22.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free