- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Mosebok (Exodus), 12 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Andra Mosebok (Exodus), 12 Kapitlet

                 Påskhögtiden instiftas.  Egyptiernas
               förstfödda dödas.  Israeliterna bryta upp
                            från Egypten.

  1.  Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:

  2.  Denna månad skall hos eder vara den främsta månaden, den skall
      hos eder vara den första av årets månader.
  3.  Talen till Israels hela menighet och sägen: På tionde dagen i
      denna månad skall var husfader taga sig ett lamm, så att vart
      hushåll får ett lamm.
  4.  Men om hushållet är för litet till ett lamm, så skola husfadern
      och hans närmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter
      personernas antal.  För vart lamm skolen I beräkna ett visst
      antal, i mån av vad var och en äter.
  5.  Ett felfritt årsgammalt lamm av hankön skolen I utvälja; av
      fåren eller av getterna skolen I taga det.
  6.  Och I skolen förvara det intill fjortonde dagen i denna månad;
      då skall man -- Israels hela församlade menighet -- slakta det
      vid aftontiden.
      >5 Mos. 16,6.
  7.  Och man skall taga av blodet och stryka på båda dörrposterna och
      på övre dörrträet i husen där man äter det.
  8.  Och man skall äta köttet samma natt; det skall vara stekt på
      eld, och man skall äta det med osyrat bröd jämte bittra örter.
      >1 Kor. 5,8.
  9.  I skolen icke äta något därav rått eller kokt i vatten, utan det
      skall vara stekt på eld, med huvud, fötter och innanmäte.
 10.  Och I skolen icke lämna något därav kvar till morgonen; skulle
      något därav bliva kvar till morgonen, skolen I bränna upp det i
      eld.
 11.  Och I skolen äta det så: I skolen vara omgjordade kring edra
      länder, hava edra skor på fötterna och edra stavar i
      händerna.  Och I skolen äta det med hast.  Detta är HERRENS
      Påsk[1].
 12.  Ty jag skall på den natten gå fram genom Egyptens land och slå
      allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap; och
      över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom; jag är HERREN.
      >4 Mos. 33,4.
 13.  Och blodet skall vara ett tecken, eder till räddning, på de hus
      i vilka I ären; ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi
      eder.  Och ingen hemsökelse skall drabba eder med fördärv, när
      jag slår Egyptens land.

 14.  Och I skolen hava denna dag till en åminnelsedag och fira den
      såsom en HERRENS högtid.  Såsom en evärdlig stiftelse skolen I
      fira den, släkte efter släkte.
 15.  I sju dagar skolen I äta osyrat bröd; redan på första dagen
      skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus.  Ty var och en som
      äter något syrat, från den första dagen till den sjunde, han
      skall utrotas ur Israel.
      >2 Mos. 23,15. 34,18. 5 Mos. 16,16.
 16.  På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; I
      skolen ock på den sjunde dagen hålla en helig sammankomst.  På
      dem skall intet arbete göras; allenast det som var och en
      behöver till mat, det och intet annat må av eder tillredas.
 17.  Och I skolen hålla det osyrade brödets högtid, eftersom jag på
      denna samma dag har fört edra härskaror ut ur Egyptens
      land.  Därför skolen I, släkte efter släkte, hålla denna dag
      såsom en evärdlig stiftelse.
 18.  I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, om aftonen,
      skolen I äta osyrat bröd, och I skolen fortfara därmed ända till
      aftonen på tjuguförsta dagen i månaden.
      >3 Mos. 23,5 f. 4 Mos. 28,16 f. Jos. 5,10.
 19.  I sju dagar må ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son
      äter något syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad
      han är främling eller inföding i landet.
 20.  Intet syrligt skolen I äta; var I än ären bosatta skolen I äta
      osyrat bröd.

 21.  Och Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till
      dem: »Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm för vart hushåll
      och slakten påskalammet.
      >Hebr. 11,28.
 22.  Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som är i
      skålen, och bestryken det övre dörr träet och båda dörrposterna
      med blodet som är i skålen; och ingen av eder må gå ut genom sin
      hus dörr intill morgonen.
 23.  Ty HERREN skall gå fram för att hemsöka Egypten; men när ha ser
      blodet på det övre dörrträet och på de två dörrposterna, skall
      HERREN gå förbi dörren och icke tillstädja Fördärvaren[2] att
      komma i i edra hus och hemsöka eder.
 24.  Detta skolen I hålla; det skall vara en stadga för dig och dina
      barn till evärdlig tid.
 25.  Och när I kommen in i det land som HERREN skall giva åt eder,
      såsom han har lovat, skolen I hålla denna gudstjänst.
 26.  När då edra barn fråga eder: 'Vad betyder denna eder
      gudstjänst?',
 27.  skolen I svara: 'Det är ett påskoffer åt HERREN, därför att han
      gick förbi Israels barns hus i Egypten, när han hemsökte
      Egypten, men skonade våra hus.'»  Då böjde folket sig ned och
      tillbad.
 28.  Och Israels barn gingo åstad och gjorde så; de gjorde såsom
      HERREN hade bjudit Mose och Aron.

 29.  Och vid midnattstiden slog HERREN allt förstfött i Egyptens
      land, från den förstfödde hos Farao, som satt på tronen, ända
      till den förstfödde hos fången, som satt i fängelset, så ock
      allt förstfött ibland boskapen.
      >Ps. 78,51. 105,36. 136,10. Vish. 18,10 f.
 30.  Då stod Farao upp om natten jämte alla sina tjänare och alla
      egyptier, och ett stort klagorop upphävdes i Egypten; ty intet
      hus fanns, där icke någon död låg.
 31.  Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: »Stån
      upp och dragen ut från mitt folk, I själva och Israels barn; och
      gån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN, såsom I haven begärt.
 32.  Tagen ock edra får och edra fäkreatur, såsom I haven begärt, och
      gån åstad, och välsignen därvid mig.»
 33.  Och egyptierna trängde på folket för att med hast få dem ut ur
      landet, ty de tänkte: »Eljest dö vi allasammans.»
 34.  Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit
      syrad; de togo sina baktråg och lindade in dem i mantlarna och
      buro dem på sina axlar.
 35.  Och Israels barn hade gjort såsom Mose sade: de hade av
      egyptierna begärt deras klenoder av silver och guld, så ock
      kläder.
      >2 Mos. 3,22. 11,2. Ps. 105,37.
 36.  Och HERREN hade låtit folket finna nåd för egyptiernas ögon, så
      att de gåvo dem vad de begärde.  Så togo de byte från
      egyptierna.

 37.  Och Israels barn bröto upp och drogo från Rameses till Suckot,
      vid pass sex hundra tusen män till fots, förutom kvinnor och
      barn.
      >1 Mos. 47,11. 4 Mos. 1,46. 2,32. 33,5.
 38.  En hop folk av allahanda slag drog ock åstad med dem, därtill
      får och fäkreatur, boskap i stor myckenhet.
 39.  Och av degen som de hade fört med sig ur Egypten bakade de
      osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits
      ut ur Egypten utan att få dröja; ej heller hade de kunnat
      tillreda någon reskost åt sig.

 40.  Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra
      trettio år.
      >1 Mos 15,13. Apg. 7,6. Gal. 3,17.
 41.  Just på den dag då de fyra hundra trettio åren voro förlidna
      drogo alla HERRENS härskaror ut ur Egyptens land.
 42.  En HERRENS vakenatt var detta, när han skulle föra dem ut ur
      Egyptens land; denna samma natt är HERRENS, en högtidsvaka för
      alla Israels barn, släkte efter släkte.

 43.  Och HERREN sade till Mose och Aron: »Detta är stadgan om
      påskalammet: Ingen utlänning skall äta därav;
 44.  men en träl som är köpt för penningar må äta därav, sedan du ha
      omskurit honom.
 45.  En inhysesman och en legodräng må icke äta därav.
 46.  I ett och samma hus skall det ätas; du skall icke föra något av
      köttet ut ur huset, och intet ben skolen I sönderslå därpå.
      >Mos. 9,12. Joh. 19,36.
 47.  Israels hela menighet skall iakttaga detta.
 48.  Och om någon främling bor hos dig och vill hålla HERRENS
      påskhögtid, så skall allt mankön hos honom omskäras, och sedan
      må han komma och hålla den; han skall då vara såsom en inföding
      i landet.  Men ingen oomskuren må äta därav.
 49.  En och samma lag skall gälla för infödingen och för främlingen
      som bor ibland eder.»

 50.  Och alla Israels barn gjorde så; de gjorde såsom HERREN hade
      bjudit Mose och Aron.
 51.  Så förde då HERREN på denna samma dag Israels barn ut ur
      Egyptens land, efter deras härskaror.

[1]  Hebr. pésach, av pasách »gå förbi», »skona»; jfr v. 13.
[2]  Se Fördärvaren i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/02_12.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free