Bibeln / Tredje Mosebok (Leviticus), 22 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Tredje Mosebok (Leviticus), 22 Kapitlet

                  Ytterligare regler för prästerna.
                     Föreskrifter om djuroffren.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:

  2.  Tala till Aron och hans söner och säg att de skola hålla sig
      ifrån de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt mig, på det
      att de icke må ohelga mitt heliga namn.  Jag är HERREN.
  3.  Säg till dem: Om i kommande släkten någon av edra avkomlingar,
      medan orenhet låder vid honom, kommer vid de heliga gåvor som
      Israels barn bära fram åt HERREN, så skall han utrotas ur min
      åsyn Jag är HERREN.
  4.  Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning,
      skall han icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har blivit
      ren; ej heller den som kommer vid någon som har blivit oren
      genom en död, eller den som har haft sädesutgjutning;
  5.  ej heller den som kommer vid något slags smådjur genom vilket
      man bliver oren, eller vid en människa genom vilken man bliver
      oren, på vad sätt denna än må hava blivit oren.
  6.  Den som kommer vid något sådant, han skall vara oren ända till
      aftonen, och skall icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har
      badat sin kropp i vatten.
  7.  Men när solen har gått ned, är han ren, och sedan må han äta av
      de heliga gåvorna, ty det är hans spis.
  8.  Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han icke äta, så att
      han därigenom bliver oren.  Jag är HERREN.
  9.  De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, på det att de
      icke för det heligas skull må komma att bära på synd och träffas
      av döden därför att de ohelga det.  Jag är HERREN, som helgar
      dem.

 10.  Ingen främmande får äta av det heliga; en inhysesman hos prästen
      eller en hans legodräng skall icke äta av det heliga.
 11.  Men när en präst har köpt en träl för sina penningar, må denne
      äta därav, så ock den träl som är född i hans hus; dessa må äta
      av hans spis.
 12.  När en prästs dotter har blivit en främmande mans hustru, skall
      hon icke äta av det heliga som gives till offergärd.
 13.  Men om en prästs dotter har blivit änka eller blivit förskjuten,
      och hon är utan livsfrukt, och hon så kommer åter till sin
      faders hus och är där såsom i sin ungdom, då må hon äta av sin
      faders spis; men ingen främmande får äta därav.
 14.  Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han lägga
      femtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.
 15.  Prästerna skola icke ohelga de heliga gåvorna, det som Israels
      barn göra såsom gärd åt HERREN,
 16.  och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de äta
      av deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.

 17.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 18.  Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till
      dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill
      offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett
      frivilligt offer som de vilja offra åt HERREN såsom brännoffer,
      så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;
 19.  offret skall vara ett felfritt handjur, av fäkreaturen eller av
      fåren eller av getterna;
 20.  I skolen icke därtill taga ett djur som har något lyte, ty genom
      ett sådant bliven I icke välbehagliga.
 21.  Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreaturen
      eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett
      löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara
      felfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas
      därpå.
 22.  Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt, eller
      det som har skabb eller annat utslag sådant skolen I icke offra
      åt HERREN; eldsoffer av sådant skolen I icke lägga på altaret åt
      HERREN.
 23.  Ett djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har någon lem
      för stor eller för liten, må du väl offra såsom frivilligt
      offer, men såsom löftesoffer bliver det icke välbehagligt.
 24.  Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöpt
      genom klämning eller krossning eller avslitning eller
      utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.
 25.  Icke heller av en utlännings hand skolen I mottaga och offra
      sådana djur till eder Guds spis, ty de äro skadade, de hava ett
      lyte; genom sådana bliven I icke välbehagliga.

 26.  Och HERREN talade till Mose och sade:

 27.  När en kalv eller ett får eller en get har blivit född, skall
      djuret dia sin moder i sju dagar.  Men allt ifrån den åttonde
      dagen är det välbehagligt såsom eldsoffersgåva åt HERREN.
 28.  I skolen icke slakta något djur, vare sig av fäkreaturen eller
      av småboskapen, på samma dag som dess avföda.

 29.  När I viljen offra ett lovoffer åt HERREN, skolen I offra det på
      sådant sätt att I bliven välbehagliga.
 30.  Det skall ätas samma dag; I skolen icke lämna något därav kvar
      till följande morgon.  Jag är HERREN.

 31.  I skolen hålla mina bud och göra efter dem.  Jag är HERREN.

 32.  I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad
      bland Israels barn.  Jag är HERREN, som helgar eder,
 33.  han som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall
      vara eder Gud.  Jag är HERREN.