- Project Runeberg -  Bibeln /
Femte Mosebok (Deuteronomium), 4 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 4 Kapitlet

                Fortsättning av Moses tal: förmaningar
                     till folket.  Tre fristäder.

  1.  Och nu, Israel, hör de stadgar och rätter som jag vill lära
      eder, för att I mån göra efter dem, på det att I mån leva och
      komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra
      fäders Gud, vill giva eder.
  2.  I skolen icke lägga något till det som jag bjuder eder, och I
      skolen icke taga något därifrån; I skolen hålla HERRENS, eder
      Guds, bud, som jag giver eder.
  3.  I haven med egna ögon sett vad HERREN har gjort i fråga om
      Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man
      som följde efter Baal-Peor.
  4.  Men I som höllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla ännu
      i dag.
  5.  Se, jag har lärt eder stadgar och rätter såsom HERREN, min Gud,
      har bjudit mig, på det att I mån göra efter dem i det land dit I
      nu kommen, för att taga det i besittning.
  6.  I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas
      eder såsom vishet och förstånd av andra folk.  När de få höra
      alla dessa stadgar, skola säga: »I sanning, ett vist och
      förståndigt folk är detta stora folk.»
  7.  Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar äro det så nära
      som HERREN, vår Gud, är oss, så ofta vi åkalla honom?
  8.  Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rätter
      så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger
      eder?
  9.  Allenast tag dig till vara och akta dig väl, så att du icke
      förgäter vad dina ögon sågo, och icke låter vika ifrån ditt
      hjärta i all dina livsdagar, utan kungör det för dina barn och
      dina barnbarn:
 10.  vad som skedde den dag då du stod inför HERREN, din Gud, vid
      Horeb, då HERREN sade till mig: »Församla folket till mig, för
      att jag må låta dem höra mina ord; må de så lära sig att
      frukta mig, så länge de leva på jorden, och de lära sina barn
      detsamma.»
 11.  Och I trädden fram och blevo stående nedanför berget; och berget
      brann i eld ända upp till himmelen, och där var mörker, moln
      och töcken.
 12.  Och HERREN talade till eder ur elden orden hörden I, men I sågen
      ingen gestalt, I hörden allenast en röst.
 13.  Och han förkunnade eder sitt förbund, som han bjöd eder att
      hålla nämligen de tio orden; och han skrev dem på två
      stentavlor.
 14.  Och mig bjöd HERREN då att jag skulle lära eder stadgar och
      rätter, för att I skullen göra efter dem i det land dit I nu
      dragen, till att taga det i besittning.
 15.  Och eftersom I icke sågen någon gestalt den dag då HERREN talade
      till eder på Horeb ur elden, därför mån I nu noga hava akt på
      eder själva.
 16.  så att I icke tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att
      göra eder någon beläte, något slags avgudabild, något bild av
      man eller av kvinna.
 17.  eller någon bild av något fyrfotadjur eller av någon bevingad
      fågel som flyger under himmelen,
 18.  eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet
      under jorden.
 19.  Och när du lyfter dina ögon upp till himmelen och ser solen,
      månen och stjärnorna, himmelens hela härskara, då må du icke
      heller låta förföra dig att tillbedja dem och tjäna dem; ty
      HERREN, din Gud, har givit dem åt alla folk under hela himmelen
      till deras del.
 20.  Men eder har HERREN tagit, och han har fört eder ut ur
      smältugnen, ur Egypten, för att I skullen bliva hans arvfolk,
      såsom nu har skett.
 21.  Och HERREN vredgades på mig för eder skull, och svor att jag
      icke skulle få gå över Jordan och komma in i de goda land som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
 22.  Ty jag skall dö i detta land och icke gå över Jordan, men I
      skolen gå över den och taga detta goda land i besittning.
 23.  Tagen eder då till vara för att förgäta det förbund som HERREN,
      eder Gud, har slutit med eder, därigenom att I, alldeles emot
      HERRENS, eder Guds, bud, gören eder något beläte, något slags
      bild.
 24.  Ty, HERREN, din Gud, är en förtärande eld, en nitälskande Gud.
 25.  Om nu så sker, när du har fått barn och barnbarn och I haven
      blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad fördärvligt
      är, genom att göra eder något beläte, något slags bild, så att I
      gören vad som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och därmed
      förtörnen honom,
 26.  då tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I
      med hast skolen förgås och utrotas ur det land dit I nu gån över
      Jordan, för att taga det i besittning; I skolen då icke längre
      leva där, utan skolen förvisso förgöras.
 27.  Och HERREN skall förströ eder bland folken, och allenast en
      ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka
      HERREN skall föra eder.
 28.  Och där skolen I tjäna gudar, gjorda av människohänder, gudar av
      trä och sten, som varken se eller höra eller äta eller lukta.
 29.  Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om
      du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ.
 30.  När du är i nöd och allt detta vederfares dig, i kommande dagar,
      då skall du vända åter till HERREN, din Gud, och höra hans röst.
 31.  Ty HERREN, din Gud, är en barmhärtig Gud.  Han skall icke förgäta
      eller fördärva dig; han skall icke förgäta det förbund han har
      ingått med dina fäder och med ed bekräftat.
 32.  Ty fråga framfarna tider, dem som hava varit före dig, från den
      dag då Gud skapade människor på jorden, fråga ifrån himmelens
      ena ända till den andra om någonsin något så stort som detta har
      skett, eller om man har hört talas om något som är detta likt,
 33.  om något folk har hört Guds röst tala ur elden, såsom du har
      hört, och dock har blivit vid liv,
 34.  eller om någon gud har försökt att komma och hämta ett folk åt
      sig ut från ett annat folk, genom hemsökelser, tecken och under,
      genom krig, genom stark hand och uträckt arm, och genom stora,
      fruktansvärda gärningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort
      med eder i Egypten, inför dina ögon.
 35.  Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är
      Gud, och ingen annan än han.
 36.  Från himmelen har han låtit dig höra sin röst för att undervisa
      dig, och på jorden har han låtit dig se sin stora eld, och du
      har hört hans ord ur elden.
 37.  Eftersom han nu älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar
      efter dem, och själv med sin stora kraft förde dig ut ur
      Egypten,
 38.  och fördrev för dig folk som voro större och mäktigare än du,
      och lät dig komma in i deras land och gav det åt dig till
      arvedel, såsom nu har skett,
 39.  därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är
      Gud, uppe i himmelen och nere på jorden, han och ingen annan;
 40.  och du skall hålla hans stadgar och bud, som jag i dag giver
      dig, på det att det må gå dig väl och dina barn efter dig, och
      på det att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill
      giva dig för all tid.
 41.  Vid denna tid avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, på
      östra sidan,
 42.  till vilka en dråpare skulle kunna fly, om han hade dräpt någon
      utan vett och vilja, och utan att förut hava burit hat till
      honom; om han flydde till någon av dessa städer, skulle han få
      bliva vid liv.
 43.  De voro: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i
      Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasse stam.
 44.  Och detta är den lag som Mose förelade Israels barn,
 45.  dessa äro de vittnesbörd och stadgar och rätter som Mose
      föredrog för Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
 46.  på andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons
      land, amoréernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och
      Israels barn slogo, när de hade dragit ut ur Egypten.
 47.  Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan,
      amoréernas två konungars länder, på andra sidan Jordan, på
      östra sidan,
 48.  från Aroer vid bäcken Arnons strand ända till berget Sion, det
      är Hermon,
 49.  och hela Hedmarken på andra sidan Jordan på östra sidan, ända
      till Hedmarkshavet, nedanför Pisgas sluttningar.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/05_04.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free