Bibeln / Femte Mosebok (Deuteronomium), 10 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

              Femte Mosebok (Deuteronomium), 10 Kapitlet

                     De nya tavlorna.  Arons död.
                 Avskiljandet av Levi stam.  Uppmaning
                     till lydnad mot Herrens bud.

  1.  På den tiden sade HERREN till mig: »Hugg ut åt dig två
      stentavlor, likadana som de förra voro, och stig upp till mig på
      berget; gör dig och en ark av trä.
  2.  Och sedan jag har skrivit på tavlorna samma ord som stodo på de
      förra tavlorna, vilka du slog sönder, skall du lägga dem i
      arken.»
  3.  Så gjorde jag då en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor,
      likadana som de förra voro.  Och jag steg upp på berget och hade
      med mig de två tavlorna.
  4.  Och han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången,
      de tio ord som HERREN hade talat till eder på berget ur elden,
      den dag då I voren församlade där.  Och HERREN gav dem åt mig.
  5.  Sedan vända jag mig om och steg ned från berget och lade
      tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fingo de ligga,
      såsom HERREN hade bjudit mig.
  6.  Och Israels barn bröto upp från Beerot-Bene-Jaakan och tågade
      till Mosera.  Där dog Aron och blev där också begraven; och hans
      som Eleasar blev präst i hans ställe.
  7.  Därifrån bröto de upp och tågade till Gudgoda, och från Gudgoda,
      och från Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik på
      vattenbäckar.
  8.  På den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bära HERRENS
      förbundsark, till att stå inför HERRENS ansikte och göra tjänst
      inför honom, och till att välsigna i hans namn, såsom den har
      att göra ännu i dag.
  9.  Därför fick Levi ingen lott eller arvedel jämte sina bröder.
      HERREN är hans arvedel, såsom HERREN, din Gud, har sagt honom.
 10.  Och jag stannade på berget lika länge som förra gången, fyrtio
      dagar och fyrtio nätter; och HERREN hörde mig också denna gång:
      HERREN ville icke fördärva mig.
 11.  Och HERREN sade till mig: »Stå upp och gå åstad framför folket,
      och låt dem bryta upp, för att de må komma in i och taga i
      besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att
      giva dem.»
 12.  Och nu Israel, var är det som HERREN, din Gud, fordrar av dig
      annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar
      på hans vägar och älskar honom, och att du tjänar HERREN, din
      Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ,
 13.  så att du håller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver
      dig, på det att det må gå dig väl?
 14.  Se, HERREN, din Gud, tillhör himlarna och himlarnas himmel,
      jorden och allt vad därpå är;
 15.  men allenast vid dina fäder fäste sig HERREN och älskade dem;
      och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder
      bland alla folk, såsom I nu själva sen.
 16.  Omskären därför edert hjärtas förhud, och varen icke länge
      hårdnackade.
 17.  Ty HERREN, eder Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den
      store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har
      anseende till personen och icke tager mutor;
 18.  som skaffar den faderlöse och änkan rätt, och som älskar
      främlingen och giver honom mat och kläder.
 19.  Därför skolen också I älska främlingen; I haven ju själva varit
      främlingar i Egyptens land.
 20.  HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och till
      honom skall du hålla dig, och vid hans namn skall du svärja.
 21.  Han är ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora
      och underbara gärningar som du med egna ögon har sett.
 22.  Sjuttio personer voro dina fäder, som drogo ned till Egypten,
      men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik såsom himmelens
      stjärnor.