- Project Runeberg -  Bibeln /
Psaltaren, 74 Psalmen

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                        Psaltaren, 74 Psalmen

                 Klagan och bön, när Guds tempel hade
                           blivit oskärat.

  1.  En sång av Asaf.

        Varför, o Gud,
            har du så alldeles förkastat oss,
        varför ryker din vredes eld
            mot fåren i din hjord?
  2.    Tänk på din menighet,
            som du i fordom tid förvärvade,
        som du förlossade, till att bliva
            din arvedels stam;
        tänk på Sions berg,
            där du har din boning.

  3.    Vänd dina steg till den plats
            där evig förödelse råder;
        allt har ju fienden
            fördärvat i helgedomen.
  4.    Dina ovänner hava skränat
            inne i ditt församlingshus,
        de hava satt upp sina tecken
            såsom rätta tecken.
  5.    Det var en syn, såsom när man höjer
            yxor mot en tjock skog.

  6.    Och alla dess snidverk hava de nu krossat
            med yxa och bila.
  7.    De hava satt eld på din helgedom
        och oskärat ända till grunden
            ditt namns boning.
  8.    De hava sagt i sina hjärtan:
            »Vi vilja alldeles kuva dem.»
        Alla Guds församlingshus
            hava de bränt upp här i landet.

  9.    Våra tecken se vi icke;
            ingen profet finnes mer,
        och hos oss är ingen
            som vet för huru länge.
 10.    Huru länge, och Gud,
            skall ovännen få smäda
        och fienden oavlåtligen
            få förakta ditt namn?
 11.    Varför håller du tillbaka din hand,
            din högra hand?
        Drag den fram ur din barm
            och förgör dem.

 12.    Gud, du är ju
            min konung av ålder,
        du är den som skaffar
            frälsning på jorden.
 13.    Det var du som delade
            havet genom din makt;
        du krossade drakarnas
            huvuden mot vattnet.
 14.    Det var du som bräckte
            Leviatans huvuden
        och gav honom till mat
            åt öknens skaror.

 15.    Det var du som lät källa
            och bäck bryta fram;
        du lät ock starka
            strömmar uttorka.
 16.    Din är dagen,
            din är ock natten,
        du har berett
            ljuset och solen.
 17.    Det är du som har fastställt
            alla jordens gränser;
        sommar och vinter
            äro skapade av dig.

 18.    Så tänk nu på huru fienden
            smädar HERREN,
        och huru ett dåraktigt folk
            föraktar ditt namn.
 19.    Lämna ej ut åt vilddjuren
            din turturduvas själ;
        förgät icke för alltid
            dina betrycktas liv.
 20.    Tänk på förbundet;
            ty i landets smygvrår
            finnes fullt upp av våldsnästen.
 21.    Låt icke den förtryckte
            vika tillbaka med blygd,
        låt den betryckte och den fattige
            lova ditt namn.

 22.    Stå upp, o Gud;
            utför din sak.
        Betänk huru du varder smädad
            hela dagen av dåren.
 23.    Glöm icke bort
            dina ovänners rop,
        dina motståndares larm,
            som alltjämt höjes.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/19_74.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free