Psaltaren, 89 Psalmen
Bön om hjälp under åberopande av Herrens
nådelöften till David.
1. En sång av esraiten Etan.
2. Jag vill sjunga om HERRENS
nådegärningar evinnerligen;
jag vill låta min mun förkunna din trofasthet,
från släkte till släkte.
3. Ja, jag säger: För evig tid
skall nåd byggas upp;
i himmelen, där befäster du
din trofasthet.
4. »Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tjänare David:
5. 'Jag skall befästa din säd för evig tid
och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.
6. Av himlarna prisas
dina under, o HERRE,
och i de heligas församling
din trofasthet.
7. Ty vilken i skyn
kan liknas vid HERREN,
vilken bland Guds söner
kan aktas lik HERREN?
8. Ja, Gud är mycket förskräcklig
i de heligas råd
och fruktansvärd utöver alla
som äro omkring honom.
9. HERRE, härskarornas Gud,
vem är dig lik?
Stark är HERREN;
och din trofasthet är runt omkring dig.
10. Du är den som råder
över havets uppror;
när dess böljor resa sig,
stillar du dem.
11. Du krossade Rahab,
så att han låg lik en slagen;
med din mäktiga arm
förströdde du dina fiender.
12. Din är himmelen,
din är ock jorden;
du har grundat jordens krets
med allt vad därpå är.
13. Norr och söder,
dem har du skapat;
Tabor och Hermon
jubla i ditt namn.
14. Du har en arm
med hjältekraft,
mäktig är din hand,
hög är din högra hand.
15. Rättfärdighet och rätt
äro din trons fäste,
nåd och sanning
stå inför ditt ansikte.
16. Saligt är det folk
som vet vad jubel är,
de som vandra, o HERRE,
i ditt ansiktes ljus.
17. I ditt namn fröjda de sig alltid,
och genom din rättfärdighet upphöjas de.
18. Ty du är deras starkhet och prydnad,
och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
19. Ty han som är vår sköld tillhör HERREN,
vår konung tillhör Israels Helige.
20. På den tiden talade du i en syn
till dina fromma och sade:
»Jag har lagt hjälp i en hjältes hans,
jag har upphöjt en yngling ur folket.
21. Jag har funnit min tjänare David
och smort honom med min helig olja.
22. Min hand skall stadigt vara med honom,
och min arm skall styrka honom.
23. Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom,
och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
24. nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom,
och jag skall hemsöka dem som hata honom.
25. Min trofasthet och min nåd skola vara med honom,
och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
26. Jag skall lägga havet under hans hand
och strömmarna under hans högra hand.
27. Han skall kalla mig så: 'Du min fader,
min Gud och min frälsnings klippa.'
28. Ja, jag skall göra honom till den förstfödde,
till den högste bland konungarna på jorden.
29. Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen,
och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
30. Jag skall låta hans säd bestå till evig tid,
och hans tron, så länge himmelen varar.
31. Om hans barn övergiva min lag
och icke vandra efter mina rätter,
32. om de bryta mot mina stadgar
och icke hålla mina bud,
33. då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris
och deras missgärning med plågor,
34. men min nåd skall jag ej taga ifrån honom,
och jag skall icke svika i trofasthet.
35. Jag skall icke bryta mitt förbund,
och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
36. En gång har jag svurit det vid min helighet,
och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
37. Hans säd skall förbliva evinnerligen
och hans tron inför mig så länge som solen;
38. såsom månen skall den bestå evinnerligen.
Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.
39. Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde
och handlat i vrede mot honom.
40. Du har upplöst förbundet med din tjänare,
du har oskärat hans krona
och kastat den ned till jorden.
41. Du har brutit ned alla hans murar,
du har gjort hans fästen till spillror.
42. Alla som gå vägen fram plundra honom,
han har blivit till smälek för sina grannar.
43. Du har upphöjt hans ovänners högra hand
och berett alla hans fiender glädje.
44. Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka
och icke hållit honom uppe i striden.
45. Du har gjort slut på hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46. Du har förkortat hans ungdoms dagar,
du har höljt honom med skam. Sela.
47. Huru länge, o HERRE,
skall du så alldeles fördölja dig?
Huru länge skall din vrede
brinna såsom eld?
48. Tänk på huru kort
mitt liv varar,
och huru förgängliga du har skapat
alla människors barn.
49. Ty vilken är den man som får leva
och undgår att se döden?
Vem räddar din själ
från dödsrikets våld? Sela.
50. Herre, var äro
din forna nådegärningar,
vad du lovade David med ed
i din trofasthet.
51. Tänk, Herre,
på dina tjänares smälek,
på vad jag måste fördraga
av alla de många folken;
52. tänk på huru dina fiender
smäda, o HERRE,
huru de smäda
din smordes fotspår.
----
53. Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/19_89.html
