Bibeln / Predikaren, 12 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

  1.    Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid,
        förrän de onda dagarna komma
        och de år nalkas, om vilka du skall säga:
        »Jag finner icke behag i dem»;
  2.    Ja, förrän solen bliver förmörkad,
        och dagsljuset och månen och stjärnorna;
        före den ålder då molnen komma igen efter regnet,
  3.    den tid då väktarna i huset darra
        och de starka männen kröka sig;
        då malerskorna sitta fåfänga, så få som de nu hava blivit,
        och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster;
  4.    då dörrarna åt gatan stängas till,
        medan ljudet från kvarnen försvagas;
        då man står upp, när fågeln begynner kvittra,
        och alla sångens tärnor sänka rösten;
  5.    då man fruktar för var backe
        och förskräckelser bo på vägarna;
        då mandelträdet blommar
        och gräshoppan släpar sig fram
        och kaprisknoppen bliver utan kraft,
        nu då människan skall fara till sin eviga boning
        och gråtarna redan gå och vänta på gatan;
  6.    ja, förrän silversnöret ryckes bort
        och den gyllene skålen slås sönder,
        och förrän ämbaret vid källan krossas
        och hjulet slås sönder och faller i brunnen
  7.    och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit,
        och anden vänder åter till Gud, som har givit den.

  8.  Fåfängligheters fåfänglighet!  säger Predikaren.  Allt är
      fåfänglighet!

                     ----

  9.  För övrigt är att säga att Predikaren var en vis man, som också
      annars lärde folket insikt och övervägde och rannsakade; många
      ordspråk författade han.
 10.  Predikaren sökte efter att finna välbehagliga ord, sådant som
      med rätt kunde skrivas, och sådant som med sanning kunde sägas.

 11.    De visas ord äro såsom uddar,
        och lika indrivna spikar äro deras tänkespråk.
        De äro gåvor från en och samma Herde.

 12.  Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig!

        Ingen ände är på det myckna bokskrivandet,
        och mycket studerande gör kroppen trött.

 13.  Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta
      Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.
 14.  Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt
      vad förborgat är, evad det är gott eller ont.