- Project Runeberg -  Bibeln /
Jesaja, 1 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                          Jesaja, 1 Kapitlet

                 Botpredikan för det avfälliga Juda.

  1.  Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angående
      Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda
      konungars, tid.
  2.    Hören, I himlar,
            och lyssna, du jord;
            ty HERREN talar.
        Barn har jag uppfött och fostrat,
        men de hava avfallit från mig.
  3.    En oxe känner sin ägare
        och en åsna sin herres krubba,
        men Israel känner intet,
        mitt folk förstår intet.

  4.    Ve dig, du syndiga släkte,
        du skuldbelastade folk,
        du ogärningsmäns avföda,
            I vanartiga barn,
        som haven övergivit HERREN,
        föraktat Israels Helige
            och vikit bort ifrån honom!
  5.    Var skall man mer slå eder,
            då I så fortgån i avfällighet?
        Hela huvudet är ju krankt,
            och hela hjärtat är sjukt.
  6.    Ifrån fotbladet ända upp till huvudet
            finnes intet helt,
        blott sårmärken och blånader
            och friska sår,
        icke utkramade eller förbundna
            eller lenade med olja.
  7.    Edert land är en ödemark,
            edra städer äro uppbrända i eld,
        edra åkrar bliva i eder åsyn
            förtärda av främlingar;
        en ödeläggelse är det,
            såsom där främlingar hava omstörtat allt.
  8.    Allenast dottern Sion står kvar där,
            såsom en hydda i en vingård,
        såsom ett vaktskjul på ett gurkfält,
            såsom en inspärrad stad.
  9.    Om HERREN Sebaot icke hade lämnat
            en liten återstod kvar åt oss,
        då vore vi såsom Sodom,
            vi vore Gomorra lika.

 10.    Hören HERRENS ord,
            I Sodomsfurstar,
        lyssna till vår Guds lag,
            du Gomorra-folk.
 11.    Vad skall jag med edra många slaktoffer?
            säger HERREN.
        Jag är mätt på brännoffer av vädurar
            och på gödkalvars fett,
        och till blod av tjurar och lamm
            och bockar har jag intet behag.
 12.    När I kommen för att träda fram
            inför mitt ansikte,
        vem begär då av eder det,
            att mina förgårdar trampas ned?
 13.    Bären ej vidare fram
            fåfängliga spisoffer;
        ångan av dem är
            en styggelse för mig.
        Nymånader och sabbater
            och utlysta fester,
        ondska i förening med högtidsförsamlingar,
            sådant kan jag icke lida.
 14.    Edra nymånader och högtider
            hatar min själ;
        de hava blivit mig en börda,
            jag orkar ej bära den.
 15.    Ja, huru I än uträcken edra händer,
            så gömmer jag mina ögon för eder,
        och om I än mycket bedjen,
            så hör jag icke därpå.
        Edra händer äro fulla av blod;
 16.    tvån eder då, och renen eder.
        Skaffen edert onda väsende
            bort ifrån mina ögon.
            Hören upp att göra, vad ont är.
 17.    Lären att göra vad gott är,
        faren efter det rätt är,
            visen förtryckaren på bättre vägar,
        skaffen den faderlöse rätt,
            utfören änkans sak.

 18.    Kom, låt oss gå till rätta
            med varandra, säger HERREN.
        Om edra synder än äro blodröda,
            så kunna de bliva snövita,
        och om de äro röda såsom scharlakan,
            så kunna de bliva såsom vit ull.
 19.    Om I ären villiga att höra,
            skolen I få äta av landets goda.
 20.    Men ären I ovilliga och gensträviga,
            skolen I förtäras av svärd;
        ty så har HERRENS mun talat.

 21.    Huru har hon icke blivit en sköka,
            den trogna staden!
        Den var full av rätt,
            rättfärdighet bodde därinne,
            men nu bo där mördare.
 22.    Ditt silver har blivit slagg,
        ditt ädla vin är utspätt med vatten.
 23.    Dina styresmän äro upprorsmän
            och tjuvars stallbröder.
        Alla älskar de mutor
            och fara efter vinning.
        Den faderlöse skaffa de icke rätt,
        och änkans sak
            kommer icke inför dem.
 24.    Därför säger Herren,
            HERREN Sebaot,
            den Starke i Israel:
        Ve!  Jag vill släcka
            min harm på mina ovänner
            och hämnas på mina fiender.
 25.    Jag vill vända min hand emot dig
        och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt
        och skaffa bort all din oädla malm.
 26.    Jag vill åter giva dig
            sådana domare som tillförne,
        och sådana rådsherrar
            som du förut ägde.
        Därefter skall du kallas
            »rättfärdighetens stad»,
            »en trogen stad».
 27.    Sion skall genom rätt bliva förlossad
            och dess omvända genom rättfärdighet.
 28.    Men fördärv skall drabba
            alla överträdare och syndare,
        och de som övergiva HERREN,
            de skola förgås.
 29.    Ja, de skola komma på skam med de terebinter
            som voro eder fröjd;
        och I skolen få blygas över de lustgårdar[1]
            som I haden så kära.
 30.    Ty I skolen bliva såsom en terebint
            med vissnade löv
        och varda lika en lustgård
            utan något vatten.
 31.    Och de väldige skola varda såsom blår,
            och deras verk såsom en gnista,
        och de skola tillsammans brinna,
            och ingen skall kunna släcka.

[1]  Se Lustgård i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/23_01.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free