- Project Runeberg -  Bibeln /
Jeremia, 44 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jeremia, 44 Kapitlet

                  Strafftal till judarna i Egypten.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla de judar som
      bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och
      Patros' land; han sade:
  2.  »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den
      olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda
      städer -- Se, de äro nu ödelagda, och ingen bor i dem;
  3.  detta för den ondskas skull som de bedrevo till att förtörna
      mig, i det att de gingo bort och tände offereld och tjänade
      andra gudar, som varken I själva eller edra fäder haden känt.
  4.  Och titt och ofta sände jag till eder alla mina tjänare
      profeterna och lät säga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag
      hatar.'
      >Jer. 25,4. 35,15.
  5.  Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de
      omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt
      andra gudar.
  6.  Därför blev min förtörnelse och vrede utgjuten, och den brann i
      Juda städer och på Jerusalems gator, så att de blevo ödelagda
      och förödda, såsom de nu äro.
  7.  Och nu säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför
      bereden I eder själva stor olycka?  I utroten ju ur Juda både
      man och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, så att ingen
      kvarleva av eder kommer att återstå;
  8.  I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tänden
      offereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, för
      att bo där såsom främlingar.  Härav måste ske att I varden
      utrotade, och bliven ett exempel som man nämner, när man
      förbannar, och ett föremål för smälek bland alla jordens folk.
  9.  Haven I förgätit edra fäders onda gärningar och Juda konungars
      onda gärningar och deras hustrurs onda gärningar och edra egna
      onda gärningar och edra hustrurs onda gärningar, vad de gjorde i
      Juda land och på Jerusalems gator?
 10.  Ännu i dag äro de icke ödmjukade; de frukta intet och vandra
      icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag förelade eder
      och edra fäder.
 11.  Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända
      mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela
      Juda.
      >3 Mos. 17,10. Am. 9,4.
 12.  Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava ställt sin
      färd till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar.  Och de
      skola allasammans förgås, i Egyptens land skola de falla; genom
      svärd och hunger skola de förgås, både små och stora, ja, genom
      svärd och hunger skola de dö.  Och de skola bliva ett exempel som
      man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad,
      bannande och smälek.
      >Jer. 42,17 f.
 13.  Och jag skall hemsöka dem som bo i Egyptens land, likasom jag
      hemsökte Jerusalem, med svärd, hunger och pest.
 14.  Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit för att bo
      såsom främlingar där i Egyptens land, skall ingen kunna rädda
      sig och slippa undan, så att han kan vända tillbaka till Juda
      land, dit de dock åstunda att få vända tillbaka, för att bo
      där.  Nej, de skola icke få vända tillbaka dit, förutom några få
      som bliva räddade.»

 15.  Då svarade alla männen -- vilka väl visste att deras hustrur
      tände offereld åt andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo
      där i en stor hop, så ock allt folket som bodde i Egyptens land,
      i Patros, de svarade Jeremia och sade:
 16.  »I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke
      hörsamma dig,
      >Jes. 42,20. 53,1. Jer. 6,16 f 18,12.
 17.  utan vi vilja göra allt vad vår mun har lovat, nämligen tända
      offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne,
      såsom vi och våra fader, våra konungar och furstar gjorde i Juda
      städer och på Jerusalems gator.  Då hade vi bröd nog, och det
      gick oss väl, och vi sågo icke till någon olycka.
      >Jer. 7,18.
 18.  Men från den stund då vi upphörde att tända offereld åt
      himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne hava vi
      lidit brist på allt, och förgåtts genom svärd och hunger.
 19.  Och när vi nu tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta
      drickoffer åt henne, är det då utan våra mäns samtycke som vi åt
      henne göra offerkakor, vilka äro avbilder av henne, och som vi
      utgjuta drickoffer åt henne?»
      >4 Mos. 30,7 f.

 20.  Men Jeremia sade till allt folket, till männen och kvinnorna och
      allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
 21.  »Förvisso har HERREN kommit ihåg och tänkt på huru I haven tänt
      offereld i Juda städer och på.  Jerusalems gator, både I själva
      och edra fäder, både edra konungar och furstar och folket i
      landet.
 22.  Och HERREN kunde icke längre hava fördrag med eder för edert
      onda väsendes skull, och för de styggelsers skull som I
      bedreven, utan edert land blev ödelagt och ett föremål för
      häpnad och förbannelse, så att ingen kunde bo där, såsom vi nu
      se.
 23.  Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke
      villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans
      stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka träffat eder,
      såsom vi nu se».

 24.  Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla
      kvinnorna: »Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som ären i
      Egyptens land,
 25.  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven
      med edra händer fullgjort vad I taladen med eder mun, när I
      saden: 'Förvisso vilja vi fullgöra de löften som vi gjorde, att
      tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt
      henne.'  Välan, I mån hålla edra löften och fullgöra edra
      löften;
 26.  men hören då också HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i
      Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN,
      att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt av
      någon judisk mans mun, så att han säger: 'Så sant Herren, HERREN
      lever.'
 27.  Ty se, jag skall vaka över dem, till deras olycka, och icke till
      deras lycka, och alla män av Juda, som äro i Egyptens land,
      skola förgås genom svärd och hunger, till dess att de hava fått
      en ände.
      >Jer. 31,28.
 28.  Och allenast några som undkomma svärdet skola få vända tillbaka
      från Egyptens land till Juda land, en ringa hop.  Och så skola
      alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, för
      att bo där såsom främlingar, få förnimma vilkens ord det är som
      bliver beståndande, mitt eller deras.

 29.  Och detta skall för eder vara tecknet till att jag skall hemsöka
      eder på denna ort, säger HERREN, och I skolen så förnimma att
      mina ord om eder förvisso skola bliva beståndande, eder till
      olycka:
 30.  Så säger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i
      Egypten i hans fienders hand och i de mäns hand, som stå efter
      hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i
      Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var
      hans fiende, och som stod efter hans liv.»
      >Jer. 46,24 f.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/24_44.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free