Bibeln / Evangelium enligt Matteus, 8 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Evangelium enligt Matteus, 8 Kapitlet

                  Jesus botar en spetälsk man och en
                  hövitsmans tjänare, så ock Petrus'
               svärmoder och andra sjuka, undervisar om
                sin efterföljelse, stillar en storm på
                       sjön, botar två besatta.

  1.  Sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk.
  2.  Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade:
      »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»
  3.  Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill;
      bliv ren.»  Och strax blev han ren från sin spetälska.
  4.  Och Jesus sade till honom: »Se till, att du icke säger detta för
      någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den
      offergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»

  5.  När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram
      till honom och bad honom
  6.  och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider
      svårt.»
  7.  Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?»
  8.  Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du
      går in under mitt tak.  Men säg allenast ett ord, så bliver min
      tjänare frisk.
  9.  Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock
      krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så
      går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag
      säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»
 10.  När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som
      följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke
      hos någon funnit så stor tro.
 11.  Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och
      få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
 12.  men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där
      skall vara gråt och tandagnisslan.»
 13.  Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må det
      ske dig.»  Och i samma stund blev tjänaren frisk.

 14.  När Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svärmoder
      ligga sjuk i feber.
 15.  Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon
      stod upp och betjänade honom.

 16.  Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som
      voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och
      alla som voro sjuka botade han,
 17.  för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
      Esaias, när han sade:
        »Han tog på sig våra krankheter,
        och våra sjukdomar bar han.»

 18.  Då nu Jesus såg mycket folk omkring sig, bjöd han att man skulle
      fara över till andra stranden.
 19.  Och en skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag
      vill följa dig varthelst du går.»
 20.  Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens
      fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han
      kan vila sitt huvud.»
 21.  Och en annan av hans lärjungar sade till honom: »Herre, tillstäd
      mig att först gå bort och begrava min fader.»
 22.  Då svarade Jesus honom: »Följ du mig, och låt de döda begrava
      sina döda.»

 23.  Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom.
 24.  Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna
      slogo över båten; men han låg och sov.
 25.  Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss;
      vi förgås.»
 26.  Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?»  Därefter
      stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles
      lugnt.
 27.  Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en,
      eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?»

 28.  När han så hade kommit över till gadarenernas land på andra
      stranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där.
      Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas den
      vägen fram.
 29.  Dessa ropade då och sade: »Vad har du med oss att göra, du Guds
      Son?  Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?»
 30.  Nu gick där långt ifrån dem en stor svinhjord i bet.
 31.  Och de onda andarna bådo honom och sade: »Om du vill driva ut
      oss så låt oss fara in i svinhjorden.»
 32.  Då sade han till dem: »Faren åstad.»  Och de gåvo sig åstad och
      foro in i svinen.  Och se, då störtade sig hela hjorden utför
      branten ned i sjön och omkom i vattnet.
 33.  Men herdarna flydde; och när de hade kommit in i staden,
      omtalade de alltsammans, och särskilt vad som hade skett med de
      besatta.
 34.  Då gick hela staden ut för att möta Jesus; och när de fingo se
      honom, bådo de att han skulle begiva sig bort ifrån deras
      område.