Bibeln / Evangelium enligt Johannes, 15 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Evangelium enligt Johannes, 15 Kapitlet

                   Fortsättning av Jesu avskedstal:
                   Vinträdet och grenarna; budet om
                inbördes kärlek; världens hat; Andens
                             vittnesbörd.

  1.  »Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.
  2.  Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var
      och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer
      frukt.
  3.  I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till
      eder.
  4.  Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder.  Såsom grenen icke
      kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i
      vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.
  5.  Jag är vinträdet, I ären grenarna.  Om någon förbliver i mig, och
      jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I
      intet göra.
  6.  Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom en
      avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana
      grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.
  7.  Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I
      bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
  8.  Därigenom bliver min Fader förhärligad, att i bären mycken frukt
      och bliven mina lärjungar.
  9.  Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder;
      förbliven i min kärlek.
 10.  Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag
      har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.
 11.  Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i
      eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.

 12.  Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har
      älskat eder.
 13.  Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina
      vänner.
 14.  I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder.
 15.  Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får icke
      veta vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag
      har hört av min Fader har jag kungjort för eder.
 16.  I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har
      bestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan
      frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder
      vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
 17.  Ja, det bjuder jag eder, att I skolen älska varandra.

 18.  Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr än
      eder.
 19.  Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde;
      men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit
      utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder.
 20.  Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: 'Tjänaren är icke
      förmer än sin herre.'  Hava de förföljt mig, så skola de ock
      förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla
      edert.
 21.  Men allt detta skola de göra mot eder för mitt namns skull,
      eftersom de icke känna honom som har sänt mig.
 22.  Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke hava
      haft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd.
 23.  Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
 24.  Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan
      har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett
      dem, och hava likväl hatat både mig och min Fader.
 25.  Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag:
      'De hava hatat mig utan sak.'

 26.  Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån
      Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han
      vittna om mig.
 27.  Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från
      begynnelsen.»