- Project Runeberg -  Bibeln /
Paulus' första brev till korintierna, 7 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
           Paulus' första brev till korintierna, 7 Kapitlet

                 Råd och föreskrifter för korintierna
               angående äktenskap och ogift stånd m. m.

  1.  Vad nu angår det I haven skrivit om, så svarar jag detta:

      En man gör visserligen väl i att icke komma vid någon kvinna;
  2.  men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru,
      och var kvinna sin egen man.
  3.  Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ock
      hustrun sin man.
  4.  Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalunda
      råder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun.
  5.  Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med
      bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till
      bönen.  Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar
      eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.
  6.  Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom en
      befallning.
  7.  Jag skulle dock vilja att alla människor vore såsom jag.  Men var
      och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, den
      andre så.

  8.  Till de ogifta åter och till änkorna säger jag att de göra väl,
      om de förbliva i samma ställning som jag.
  9.  Men kunna de icke leva återhållsamt, så må de gifta sig; ty det
      är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

 10.  Men dem som äro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren;
      En hustru må icke skilja sig från sin man
 11.  (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller
      förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin
      hustru.

 12.  Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon som
      hör till bröderna har en hustru som icke är troende, och denna
      är villig att leva tillsammans med honom, så må han icke
      förskjuta henne.
 13.  Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denne
      är villig att leva tillsammans med henne, så må hon icke
      förskjuta mannen.
 14.  Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och
      den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han
      är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de
      heliga.  --
 15.  Om däremot den icke troende vill skiljas, så må han få
      skiljas.  En broder eller syster är i sådana fall intet tvång
      underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.
 16.  Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frälsa din man?
      Eller du man, huru vet du om du skall frälsa din hustru?
 17.  Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har
      bestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallat
      honom.  Den ordningen stadgar jag för alla församlingar.
 18.  Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig icke
      åter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren,
      så låte han icke omskära sig.
 19.  Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt
      beror på huruvida han håller Guds bud.
 20.  Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blev
      kallad.
 21.  Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig till
      sinnes; dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellre
      därav[1].
 22.  Ty den träl som har blivit kallad till att vara i Herren, han är
      en Herrens frigivne; sammalunda är ock den frie, som har blivit
      kallad, en Kristi livegne.
 23.  I ären köpta, och betalningen är given; bliven icke människors
      trälar.
 24.  Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning
      vari han har blivit kallad.

 25.  Vad vidare angår dem som äro jungfrur, så har jag icke att
      åberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd,
      såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroende
      värd.
 26.  Jag menar alltså, med tanke på den nöd som står för dörren, att
      den människa gör väl, som förbliver såsom hon är.
 27.  Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös.  Är du utan
      hustru, så sök icke att få hustru.
 28.  Om du likväl skulle gifta dig, så syndar du icke därmed; ej
      heller syndar en jungfru, om hon gifter sig.  Dock komma de som
      så göra att draga över sig lekamliga vedermödor; och jag skulle
      gärna vilja skona eder.

 29.  Men det säger jag, mina bröder: Tiden är kort; därför må
      härefter de som hava hustrur vara såsom hade de inga,
 30.  och de som gråta såsom gräte de icke, och de som glädja sig
      såsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom finge de
      icke behålla det,
 31.  och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något bruk
      av den.  Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut;
 32.  och jag skulle gärna vilja att I voren fria ifrån omsorger.  Den
      man som icke är gift ägnar nämligen sin omsorg åt vad som hör
      Herren till, huru han skall behaga Herren;
 33.  men den gifte mannen ägnar sin omsorg åt vad som hör världen
      till, huru han skall behaga sin hustru,
 34.  och så är hans hjärta delat.  Likaså ägnar den kvinna, som icke
      längre är gift eller som är jungfru, sin omsorg åt vad som hör
      Herren till, att hon må vara helig till både kropp och ande; men
      den gifta kvinnan ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till,
      huru hon skall behaga sin man.
 35.  Detta säger jag till eder egen nytta, och icke för att lägga
      något band på eder, utan för att I skolen föra en hövisk vandel
      och stadigt förbliva vid Herren.

 36.  Men om någon menar sig handla otillbörligt mot sin ogifta dotter
      därmed att hon får bliva överårig, då må han göra såsom han
      vill, om det nu måste så vara; han begår därmed ingen synd.  Må
      hon få gifta sig.
 37.  Om däremot någon är fast i sitt sinne och icke bindes av något
      nödtvång, utan kan följa sin egen vilja, och så i sitt sinne är
      besluten att låta sin ogifta dotter förbliva såsom hon är, då
      gör denne väl.
 38.  Alltså: den som gifter bort sin dotter, han gör väl; och den som
      icke gifter bort henne, han gör ännu bättre.

 39.  En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes
      man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon
      vill, blott det sker i Herren.
 40.  Men lyckligare är hon, om hon förbliver såsom hon är.  Så är min
      mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.

[1]  Eller: Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig
     till sinnes; om du än kunde bliva fri, så behåll hellre din
     ställning.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/46_07.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free