Bibeln / Paulus' andra brev till korintierna, 2 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

  1.  Jag satte mig nämligen i sinnet att jag icke åter skulle komma
      till eder med bedrövelse.
  2.  Ty om jag bedrövade eder, vem skulle då bereda mig glädje?
      Månne någon annan än den som genom mig hade blivit bedrövad?
  3.  Och vad jag skrev, det skrev jag, för att jag icke vid min
      ankomst skulle få bedrövelse från dem som jag borde få glädje
      av.  Ty jag har den tillförsikten till eder alla, att min glädje
      är allas eder glädje.
  4.  Och det var i stor nöd och hjärteångest, under många tårar, som
      jag skrev till eder, icke för att I skullen bliva bedrövade,
      utan för att I skullen förstå den synnerliga kärlek som jag har
      till eder.

            Paulus' andra brev till korintierna, 2 Kapitlet

               Paulus förklarar att en viss syndare må
                efter utståndet straff få förlåtelse;
               han tackar Gud, som låter evangelium gå
                  fram i segertåg, omgivet av Kristi
                   kunskaps rökelsedoft, till vars
               spridande Paulus har undfått skicklighet
                               av Gud.

  5.  Men om en viss man har vållat bedrövelse, så är det icke
      särskilt mig han har bedrövat, utan eder alla, i någon mån --
      för att jag nu icke skall tala för strängt.
  6.  Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga från
      de flesta bland eder.
  7.  I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så att
      han icke till äventyrs går under genom sin alltför stora
      bedrövelse.
  8.  Därför uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att
      bemöta honom med kärlek.
  9.  Ty när jag skrev, var det just för att få veta huru I skullen
      hålla provet, huruvida I voren lydiga i allting.
 10.  Den som I förlåten något, honom förlåter ock jag, likasom jag
      också förut, om jag har haft något att förlåta, har inför Kristi
      ansikte förlåtit det för eder skull.
 11.  Jag vill nämligen icke att vi skola lida förfång av Satan; ty
      vad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet.

 12.  Jag kom till Troas för att förkunna evangelium om Kristus, och
      en dörr till verksamhet i Herren öppnades för mig;
 13.  men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke där min
      broder Titus.  Jag tog då avsked av dem som voro där och begav
      mig till Macedonien.

 14.  Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg
      och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!
 15.  Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland
      dem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade.
 16.  För dessa senare äro vi en lukt från död till död; för de förra
      äro vi en lukt från liv till liv.

      Vem är nu skicklig härtill?
 17.  Jo, vi förfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, såsom så
      många andra göra; utan av rent sinne, drivna av Gud, förkunna vi
      ordet i Kristus, inför Gud.