Bibeln / Paulus' första brev till Timoteus, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

            Paulus' första brev till Timoteus, 1 Kapitlet

                Paulus hälsar Timoteus, uppmanar honom
               att stå emot främmande läror, tackar Gud
                  för hans oförskyllda nåd, styrker
                   Timoteus till den goda striden.

  1.  Paulus, Kristi Jesu apostel, förordnad av Gud, vår Frälsare, och
      Kristus Jesus, vårt hopp,
  2.  hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron.  Nåd,
      barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår
      Herre!

  3.  Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att
      stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna
      främmande läror
  4.  eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som
      ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som
      kommer till fullbordan i tron.
  5.  Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett
      gott samvete och av en oskrymtad tro.
  6.  Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg
      till fåfängligt tal --
  7.  människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå
      ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan
      säkerhet orda om.

  8.  Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom
      lagen bör brukas,
  9.  och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga
      människor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, för
      ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor,
      fadermördare och modermördare, för mandråpare,
 10.  för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äro
      människosäljare, lögnare, menedare eller något annat som strider
      mot den sunda läran --
 11.  detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens
      härlighet, varmed jag har blivit betrodd.

 12.  Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för
      att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara
      förtroende värd,
 13.  mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare.  Men
      barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste,
      när jag i min otro handlade så.
 14.  Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron och
      kärleken i Kristus Jesus.
 15.  Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus
      Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka
      jag är den främste.
 16.  Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att
      Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet,
      och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma att
      tro på honom och så vinna evigt liv.
 17.  Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden,
      vare ära och pris i evigheternas evigheter!  Amen.

 18.  Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i
      enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig.  Må du
      i kraft av dem strida den goda striden,
 19.  rustad med tro och med ett gott samvete.  Detta hava nu
      visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit
      skeppsbrott i tron.
 20.  Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat
      åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare
      smäda.