Bibeln / Johannes' första brev, 2 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                  Johannes' första brev, 2 Kapitlet

                  Jesus Kristus vår förespråkare och
               försoningen för våra synder.  Uppmaning
                att hålla hans bud, särskilt budet om
                 kärlek.  Varning för världskärlek och
                       antikristisk förnekelse.

  1.  Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke
      skolen synda.  Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare
      hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;
  2.  och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för
      våra, utan ock för hela världens.

  3.  Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla
      hans bud.
  4.  Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans
      bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.
  5.  Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek
      fullkomnad.  Därav veta vi att vi äro i honom.
  6.  Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv
      så vandra som Han vandrade.

  7.  Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder,
      utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen.  Detta
      gamla bud är ordet som I haven fått höra.
  8.  På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver till
      eder.  Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om
      eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.
  9.  Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är
      ännu alltjämt i mörkret.
 10.  Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom
      är intet som länder till fall.
 11.  Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i
      mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har
      förblindat hans ögon.

 12.  Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna
      för hans namns skull.
 13.  Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som
      är från begynnelsen.  Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I
      haven övervunnit den onde.

 14.  Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna
      Fadern.  Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt
      känna honom som är från begynnelsen.  Jag har skrivit till eder,
      I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder,
      och I haven övervunnit den onde.

 15.  Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen.  Om någon
      älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.
 16.  Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens
      begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av
      Fadern, utan av världen.
 17.  Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds
      vilja, han förbliver evinnerligen.

 18.  Mina barn, nu är den yttersta tiden.  I haven ju hört att en
      antikrist skall komma, och redan hava många antikrister
      uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.
 19.  Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de
      hört till oss, så hade de förblivit hos oss.  Men det skulle
      bliva uppenbart att icke alla höra till oss.

 20.  I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all
      kunskap.
 21.  Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen
      sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn
      kommer av sanningen.
 22.  Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är
      Kristus?  Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och
      Sonen.
 23.  Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den
      som bekänner Sonen, han har ock Fadern.

 24.  I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen
      förbliva i eder.  Om det som I haven hört från begynnelsen
      förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i
      Fadern.
 25.  Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.

 26.  Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka
      förvilla eder.
 27.  Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven
      undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar
      eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och
      är icke lögn.  Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt
      eder.

 28.  Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång
      uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas
      gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.

 29.  Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också
      var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.