Bibeln / Johannes' uppenbarelse, 4 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                  Johannes' uppenbarelse, 4 Kapitlet

                  Johannes ser i en syn Guds tron i
                              himmelen.

  1.  Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst,
      lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig,
      sade: »Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske
      härefter.»
  2.  I detsamma kom jag i andehänryckning.  Och jag fick se en tron
      vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen;
  3.  och han som satt därpå var till utseendet såsom jaspissten och
      karneol.  Och runt omkring tronen gick en regnbåge, som till
      utseendet var såsom en smaragd.
  4.  Och jag såg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och på
      de tronerna sutto tjugufyra äldste, klädda i vita kläder, med
      gyllene kransar på sina huvuden.
  5.  Och från tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordön; och
      framför tronen brunno sju eldbloss, det är Guds sju andar.
  6.  Framför tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall;
      och runt omkring tronen stodo fyra väsenden, ett mitt för var
      sida av tronen och de voro fullsatta med ögon framtill och
      baktill.
  7.  Och det första väsendet liknade ett lejon, det andra väsendet
      liknade en ung tjur, det tredje väsendet hade ett ansikte såsom
      en människa, det fjärde väsendet liknade en flygande örn.
  8.  Och vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar; runt
      omkring, jämväl under vingarna voro de fullsatta med ögon.  Och
      dag och natt sade de utan uppehåll: »Helig, helig, helig är
      Herren Gud den Allsmäktige, han som var, och som är, och som
      skall komma.»

  9.  Och när väsendena hembära pris och ära och tack åt honom som
      sitter på tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas
      evigheter,
 10.  då falla de tjugufyra äldste ned inför honom som sitter på
      tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter,
      och lägga sina kransar ned inför tronen och säga;

 11.  »Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och
      makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja,
      kom det till och blev skapat.»