Johannes' uppenbarelse, 9 Kapitlet
Den femte och den sjätte ängeln stöta i
sina basuner.
1. Och den femte ängeln stötte i sin basun. Då såg jag en stjärna
vara fallen ifrån himmelen ned på jorden; och åt henne gavs
nyckeln till avgrundens brunn.
2. Och hon öppnade avgrundens brunn. Då steg en rök upp ur brunnen,
lik röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av
röken från brunnen.
3. Och ur röken kommo gräshoppor ut över jorden; och åt dem gavs
samma makt som skorpionerna på jorden hava.
4. Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gräset på jorden
eller något annat grönt eller något träd, utan allenast de
människor som icke hade Guds insegel på sina pannor.
5. Och åt dem blev givet att, icke att döda dem, men att plåga dem
i fem månader; och plågan, som de vållade var såsom den plåga
en skorpion åstadkommer, när den stinger en människa.
6. På den tiden skola människorna söka döden, men icke kunna finna
den; de skola åstunda att dö, men döden skall fly undan ifrån
dem.
7. Och gräshopporna tedde sig såsom hästar, rustade till strid. På
sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av
guld. Deras ansikten voro såsom människors ansikten.
8. De hade hår såsom kvinnors hår, och deras tänder voro såsom
lejons.
9. De hade bröst, som liknade järnpansar; och rasslet av deras
vingar var såsom vagnsrasslet, när många hästar med sina vagnar
störta fram till strid.
10. De hade stjärtar med gaddar, såsom skorpioner hava; och i deras
stjärtar låg den makt de hade fått att i fem månader skada
människorna.
11. Till konung över sig hade de avgrundens ängel, vilkens namn på
hebreiska är Abaddon och som på grekiska har namnet Apollyon[1].
12. Det första ve har gått till ända; se, efter detta komma ännu två
andra ve.
13. Och den sjätte ängeln stötte i sin basun. Då hörde jag en röst
från de fyra hornen på det gyllene altare, som stod inför Guds
ansikte,
14. säga till den sjätte ängeln, den som hade basunen: »Lös de fyra
änglar, som hållas bundna invid den stora floden Eufrat.»
15. Och de fyra änglarna löstes, de som just för den timmen, på den
dagen, i den månaden, under det året hade hållits redo att dräpa
tredjedelen av människorna.
16. Och antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio
tusen gånger tio tusen; jag fick höra att de voro så många.
17. Och hästarna och männen som sutto på dem tedde sig för min syn
på detta sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula
pansar; och hästarna hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap
gick ut eld och rök och svavel.
18. Av dessa tre plågor -- av elden och röken och svavlet som gick
ut ur deras gap -- dödades tredjedelen av människorna.
19. Ty hästarnas makt låg i deras gap och i deras svansar. Deras
svansar liknade nämligen ormar, och hade huvuden, och med dem
var det, som de gjorde skada.
20. Men de återstående människorna, de som icke hade blivit dödade
genom dessa plågor, gjorde icke bättring; de vände sig icke ifrån
belätena, som de hade gjort med egna händer, och upphörde icke
att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och
koppar och sten och trä, som varken kunna se eller höra eller
gå.
21. De gjorde icke bättring och upphörde icke med sina mordgärningar
och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.
[1] D. ä. fördärvaren.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/66_09.html