Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nehemja - 2 Kapitlet - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Nehemja.
Kap. 2: 9-: 33.
virke för att därmed timra upp
portarna till borgen, som hör till
templet, ävensom virke till
stadsmuren, så ock till det hus, där jag
själv skall hava min bostad." Och
konungen beviljade mig detta,
eftersom min Guds goda hand var över
mig.
9 När jag så kom till ståthållarna
i landet på andra sidan floden, gav
jag dem konungens brev. Och
konungen hade sänt med mig
här-hövitsmän och ryttare.
10 Men då horoniten Sanballat och
Tobia, den ammonitiske
tjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem
högeligen, att någon hade kommit
för att se Israels barn till godo.
11 När jag sedan hade kommit till
Jerusalem och varit där i tre dagar,
12 stod jag upp om natten jämte
några få män, utan att hava omtalat
för någon människa, vad min Gud
ingav mig i hjärtat att göra för
Jerusalem; och det djur, som jag red
på, var det enda jag då hade
med mig.
13 Och jag drog om natten ut
genom Dalporten fram emot
Drak-källan och Dyngporten och besåg
Jerusalems murar, huru de voro
nedbrutna, och huru dess portar
voro förtärda av eld.
14 Och jag drog vidare till
Kall-porten och till Konungsdammen,
men där var det icke möjligt för
djuret att komma fram med mig.
15 Då begav jag mig uppför dalen
om natten och besåg muren och
vände sedan åter in genom
Dalporten och kom så tillbaka.
16 Och föreståndarna hade icke
fått veta, vart jag hade gått och
vad jag ville göra, ty jag hade
ännu icke omtalat något för judarna,
prästerna, ädlingarna, föreståndarna
och de övriga, som skulle få med
arbetet att göra.
17 Men nu sade jag till dem: "I
sen själva, i vilken nöd vi äro,
huru Jerusalem ligger öde, och huru
dess portar äro uppbrända i eld.
Välan då, låt oss bygga upp
Jerusalems mur, för att vi icke längre
må vara till smälek."
Syr. 49: 13.
18 Och jag omtalade för dem,
huru min Guds hand hade varit mig
nådig, så ock vad konungen hade
lovat mig. Då sade de: "Vi vilja stå
upp och bygga." Och de togo mod
till sig för det goda verket.
19 Men när horoniten Sanballat
och Tobia, den ammonitiske
tjänstemannen, och araben Gesem hörde
detta, bespottade de oss och visade
förakt för oss; och de sade: "Vad
är det I gören? Viljen I sätta eder
upp mot konungen?"
Neh. 4: 1.
20 Då gav jag dem detta svar:
"Himmelens Gud skall låta det gå
oss väl, och vi, hans tjänare, vilja
stå upp och bygga; men I haven
ingen del eller rätt eller åminnelse
i Jerusalem."
3 Kapitlet.
Jerusalems murar och portar sättas i stånd.
Och översteprästen Eljasib och
hans bröder, prästerna, stodo
upp och byggde Fårporten, vilken
de helgade, och i vilken de sedan
satte in dörrarna. Vidare byggde de
ända fram till Hammeatornet, som
de helgade, och vidare fram till
Hananeltornet. jer. 31:38.
2 Därbredvid byggde Jerikos män;
och därbredvid byggde Sackur,
Im-ris son.
3 Fiskporten byggdes av
Hasse-naas barn; de timrade upp den och
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
